Fordon, folk och fä i Medle
I lördags tog jag med mig Galishimo åkte jag iväg till Anna och Pride i Medle igen. Det är ju bara en mil bort. För ett år sedan lasttränade jag Galishimo för första gången, då jag både precis köpt bilen och lärt mig att fästa transporten. Det var riktigt jobbigt att lasta på honom. Jag visste inte hur jag skulle bära mig åt eller vad som var viktigt att tänka på. Det kändes nästan omöjligt att tänka sig att jag skulle börja kunna skjutsa runt honom, särskilt efter olyckan några år tidigare då han fått panik i transporten. Det tog nästan sex veckor innan jag vågade åka iväg med honom, vad jag minns. De kommande helgerna skulle jag bara lasta på och av honom. Och lasta på. Och lasta av. Och lasta på. Och lasta av. Fy sjutton, det var inte det roligaste att ägna sig åt.
Idag är jag i alla fall glad över att jag tränade oss grundligt, för nu när jag åker iväg med honom så reflekterar jag inte ens över det. Han går direkt in och ställer sig, jag knäpper på honom, fäster bakbommar, fäller upp rampen, och två minuter senare åker vi. Jag klarar också enkelt av att parkera hästtransporten vid Annas hus trots att jag måste backa runt ett hörn, med ganska små marginaler, för att kunna vända transporten. Allt går bra på första försöket.
Ridturen gick också över förväntan denna gång! Vi tog samma runda som senast, och denna gång mätte jag den med mobilen. Den är 17 km lång!
Det var en hel del möten med både fordon, folk och fä. Det var jägare ute och vi mötte flera bilar. Jag brukar ju alltid sitta av när jag möter hästvagnar eller när jag möter bilar och jag inte kan rida av vägen, men det blev annorlunda denna ritt! Denna gång var det ju för höga snödrivor för att komma undan, men Galishimo kändes stabil och framåt. Bilisterna som körde efter skogsvägarna verkade mest vara jägare, och jägare brukar vara utrustade med lite djurvett, så alla bilar stannade i god tid, de flesta stängde av motorerna. Så då var det bara att ta mod till sig och rida förbi. Det gick helt problemfritt! En jägare gick till och med till bilen och plockade ut sin terrier så den inte skulle skälla på Galishimo när vi passerade! Så jag har för första gången mött en hel massa bilar, ridande på Galishimo, utan att sitta av! Gissa om jag kände mig nöjd?! Anna och Pride är så trevliga att rida med och det är så tryggt att ha med dem, så deras stöd är verkligen ovärderligt. Jag kunde inte tänka mig en bättre lördag.
Idag är jag i alla fall glad över att jag tränade oss grundligt, för nu när jag åker iväg med honom så reflekterar jag inte ens över det. Han går direkt in och ställer sig, jag knäpper på honom, fäster bakbommar, fäller upp rampen, och två minuter senare åker vi. Jag klarar också enkelt av att parkera hästtransporten vid Annas hus trots att jag måste backa runt ett hörn, med ganska små marginaler, för att kunna vända transporten. Allt går bra på första försöket.
Ridturen gick också över förväntan denna gång! Vi tog samma runda som senast, och denna gång mätte jag den med mobilen. Den är 17 km lång!
Det var en hel del möten med både fordon, folk och fä. Det var jägare ute och vi mötte flera bilar. Jag brukar ju alltid sitta av när jag möter hästvagnar eller när jag möter bilar och jag inte kan rida av vägen, men det blev annorlunda denna ritt! Denna gång var det ju för höga snödrivor för att komma undan, men Galishimo kändes stabil och framåt. Bilisterna som körde efter skogsvägarna verkade mest vara jägare, och jägare brukar vara utrustade med lite djurvett, så alla bilar stannade i god tid, de flesta stängde av motorerna. Så då var det bara att ta mod till sig och rida förbi. Det gick helt problemfritt! En jägare gick till och med till bilen och plockade ut sin terrier så den inte skulle skälla på Galishimo när vi passerade! Så jag har för första gången mött en hel massa bilar, ridande på Galishimo, utan att sitta av! Gissa om jag kände mig nöjd?! Anna och Pride är så trevliga att rida med och det är så tryggt att ha med dem, så deras stöd är verkligen ovärderligt. Jag kunde inte tänka mig en bättre lördag.
Kommentarer
Skicka en kommentar