Inlägg

Visar inlägg från maj, 2016

Den välsignade paltkoman

Bild
Nu är den här! Galishimos årliga paltkoma. Nu följer en härlig period av halvsovande häst (dock med risk för överviktsproblem). Men det är så skönt. När han är så trött så man tror han är sederad. När värmen och maten bara blir för mycket av det goda. När han somnar när man försöker ta en selfie, när underläppen hänger slappt som ett dött skinn. Tiden från invänjningen av grönbete har gått från fyra timmar om dagen till sex timmar om dagen. Och då hinner man tydligen äta sig mätt på riktigt i sommarvärmen. Vår bästa tid är nu!!! (Och så hoppas vi alla han inte är sjuk för i sådana fall måste jag ta bort detta inlägg illa kvickt. Dock känner jag igen fenomenet. Sedan många år... )

Sänkta krav och vidgat sinne

Bild
Det har verkligen gått bättre sedan jag sänkte kraven på Galishimo. Vi pillar på med vårt och det känns enkelt och roligt med lätta övningar och longeringsövningar. Stor lättnad för mig och kanske till och med även för Galishimo. Det här behovet att göra stora framsteg med honom blev kanske i stället bojor som fick mig att tänka enkelspårigt. Nu kan jag lättare öppna upp sinnet för annat. Som lamm.. och så har jag även gosat med Elins kattungar. Ibland känns det riktigt nyttigt att få svackor och kriser. Jag insåg att livet dundrade förbi och att jag blev för fokuserad på Galishimos styrkor och tillkortakommanden. Galishimo är Galishimo. Han är rolig, intelligent, lojal, humoristisk och nervös. Men han är han. Han behöver inte jämföras med andra. Vi behöver inte jämföra oss med andra... Vi kör vår grej, helt enkelt! 

Uteritt!

Bild
Jag har ju inte ridit ut med Galishimo särskilt mycket denna vår. Den ena anledningen är att Anna och hennes angloarab Pride tyvärr flyttat. Efter detta kom avkastningarna på våren, då jag blev lite mer försiktig och tappade lite självkänsla. Men det är dags att bege sig upp i sadeln igen bara! Jag och Veronica var ute i en och enhalv timme med våra hästar. Galishimo var jättesnäll men tyckte att promenaden var väldigt spännande, så när utmaningarna blev tuffare med ojämn sank mark och vattendiken så klev jag av och gick med honom. Veronica var väldigt trevlig, förstående och tyckte det var mysigt med en skrittrunda, så vi ska nog rida ut fler gånger! Nedan kommer nog Galishimos livsmotto: Men jag saknar Anna och Pride. Saknaden kändes lite extra nu när jag red utan henne, och kom ihåg allt roligt vi gjort i vinter när vi ridit ut tillsammans. Den här bilden nedan var sista bilden jag tog på henne bara någon dag innan hon flyttade. Jag kan ju inte göra annat än tacka för allt s

Piggare!

Bild
Jag börjar äntligen känna mig lite piggare. I tio dagar har jag varit väldigt trött till och från, och började just fundera vad tusan det var för fel på mig, men tydligen så hade jag bara slitit ut mig lite och behövde vila. Jag tror inte jag sov så djupt och då blev jag lite dålig på dagarna. Tänk vad kroppen är fantastisk på självläkning. Den helar sig själv på molekylnivå bara man ger den lite lugn och ro. På Galishios stall bedriver de även jordbruk, och framför allt får, men ibland även kalkoner och andra djur. Tyvärr har 11 tackor dött denna vår, och lämnat efter sig 18 små lamm utan mammor. Några ambitiösa tjejer på stallet har tagit på sig att stödmata dem så de överlever, och även jag har börjat vara där om jag har några minuter över efter att jag varit hos Galishimo. De är underbara små djur. Man får lust att ge dem namn och pyssla om dem men de är ju tyvärr djur som ska slaktas och ätas upp när de blir större, så jag försöker hålla distans till dem, så gott det går.. Me

Myggtäcke och energinivåer

Bild
Eftersom Galishimo tidigare år kliat av sig en massa man så har jag nu köpt ett myggtäcke till honom, eller exemtäcke som det kan kallas. Täcket ska hindra honom från att få exem av stark sol eller klia sönder manen och svansen av myggbett. På ett sätt gör det lite ont i hjärtat att inte låta honom bara vara "häst" och i stället greja på med en massa grejer för honom att ha på sig för jämnan, men det kan inte vara så rolig att få en massa klåda och exem heller. Han var överraskande positiv till exemtäcket och verkade inte alls besvärad, så jag hoppas att det får vara helt några dagar och att han kan ha det framöver. Och att det fungerar, det vore roligt om det fungerade och han fick en lång, tjusig man! Träningen med honom har också gått bättre idag. Jag gör samma övningar som tränaren gick igenom med mig. De flesta övningar är från marken och jag sitter inte upp förrän i slutet. Det gäller att inte vagga in honom i ett för avslappnat läge, utan våga hålla honom lagom sp

Transportfix

Bild
Jag är fortfarande sjuk och ligger i sängen så ofta jag får chansen. Jag börjar bli less på riktigt. Min lilla etta är inte gjord för att man ska vara ensam och sjuk i den. Man blir milt galen av att inte ens kunna byta rum om man behöver omväxling men inte orkar någonstans. Jag klarade i alla fall ridlektionerna men hade ju förväntat mig att orka lite mer. Jag försökte kurera mig efter ridlektionen med det bästa botemedel jag kunde tänka mig, i form av lammungar. Men inte ens dessa små fluffiga lyckopiller fick mig pigg. Då är det illa. Då är det illa på riktigt. Under denna tid så har i alla fall transporten haft den goda smaken att fixa sig själv. Det var ju för välsignat. Den har varit lite murken och haft lite spår efter hästhovar i fronten och mot golvet, som jag fotograferat på bilden här nedan: Nämen allvarligt så har Per tagit itu med skrapmärkena. Han har skrapat bort lite färg och låtit trämaterialet under torka ut lite, sedan har han lackat med någon lack som

Dressyträningen i detalj

Bild
Galishimo är ju väldigt känslig för mina ben och han har varit det hela livet. Och han misstolkar också mina bensignaler, och jag ger väl fel signaler emellanåt också. Ibland betyder ju benen gas, ibland ska han forma sig runt benet, och ibland ska han flytta sig åt sidan för benet. Lite beroende på vart man placerar det och så vidare. Men det kan bli lite tokigt om man har en ambitiös häst som reagerar på allt och dessutom gissar friskt. "Då gör vi så här!" sa tränaren och fortsatte: "Alla bogförflyttningar då du ska få honom att flytta framdelen, de ska du göra genom att höja handen och lägga tygeln mot hans hals och så får han flytta undan för trycket på tygeln mot halsen, i stället för att han ska flytta undan för trycket på dina ben. Vi tar helt bort den benhjälpen från den rörelsen, och han får lyssna på vart du placerar tygeln i stället." "Det låter ju skitbra!" sa jag glatt och tänkte "Hur fan kalibrera jag om hästen att förstå att han sk

Dressyrträning igen

Bild
Idag har tränat för dressyrtränaren igen. "Jag måste bara få fråga..." säger hon: "Är han hingst?" "Nej..." svarade jag. "Är han klapphingst?" (När hästen har kvar en kula i kroppen) "Nej..." svarade jag. "Blev han kastrerad väldigt sent?" frågade hon. "Nej..." "Men vart kommer alla hormoner ifrån?" frågade hon. Galishimo slängde stolt runt men snoppen, tuggade frenetiskt på bettet och blåste upp sig i äkta hingstanda. "Nej alltså jag vet inte..." svarade jag. "Han har väl någon alldeles egen körtel någonstans..."

Slagna hjältar filosoferar

Bild
Elin hälsade på igår och vi fick ändra umgängesformen för att det skulle fungera för oss båda. Elin låg i min säng för att avlasta ryggskadan och jag låg bredvid för att jag var så jäkla trött. Elin har varit hos en läkare på fredag och vid en ny röntgen av ryggen så visade sig skadan vara värre än de från början trodde så hon blir sjukskriven nio veckor till. Dessutom har hon fått "morfintabletter med mera 'tjong' i".  Vilket hon var mycket tacksam över. Så där låg vi som två slagna hjältar och filosoferade över livet och tittade på youtubeklipp. Det här nya amerikanska ordet som heter "Mansplaining" är ett intressant grepp för jämställdheten då det äntligen finns ett ord som kvinnor kan använda på män som vill korrigera kvinnor på nedlåtande sätt. Detta begrepp kommer från ordet "explaining"...  fast när en man gör det enbart i syfte att dominera en konversation över en kvinna  så blir det "mansplaining". Här finns det ett klipp

C-tränaren igen!

Bild
Idag har jag tränat för C-tränaren i dressyr igen! Vilken fantastisk människa. Passet fick anpassas lite efter att jag fortfarande var sjuk och inte klarade av att anstränga mig så mycket men det var värt varenda slant. Jag känner mig mycket mer trygg i mig själv och känner hur jag kommer ned med båda fötterna på jorden. Hon ger så bra återkoppling och jag känner instinktivt att den feedback hon ger är sann och jag tar till mig varje ord. Långsamt kommer självförtroendet tillbaka. Jag har känt mig som en fjäderplockad höna denna vår och nu börjar jag komma till läkning igen. Vi utvärderade longeringsövningen från förra månaden och hon var väldigt positivt överraskad. Jag jobbar honom mest i galopp på lina nu, och får honom både avspänd och i en påbörjan till samling trots att det bara är på en longerlina och utan hjälptyglar. "Du har verkligen känsla för det är! Det ser man verkligen!" sa hon och det kändes jätteskönt. Sedan så tränade vi på att flytta hans framdel både

Planer för sommaren!

Bild
Jag gick från "krasslig" till "sjuk" och blev sängliggandes i två dagar. Det värsta med att vara sjuk är att hjärnan ofta går på högarv men kroppen orkar inte göra så mycket annat än att glo i taket. Och då tvingas man ligga där och tänka och försöka komma fram till klokheter. Typ som vad jag ska göra av mitt liv. Det blev lite för hårdtuggat så jag begränsade mig till vad jag vill göra av sommaren, i stället. Jag tror att jag återbesöker Reivoreservatet i år i alla fall. Vi får se om jag får med mig någon så jag kan långvandra lite, jag vill helst inte sova själv där. Jag är inte rädd för naturen men jag är väldigt rädd för turister. Jag ser (fortfarande) för många dokumentärer om seriemördare för att sova ensam i reservatet. Hittar jag ingen att vandra med så blir det väl mindre dagsutflykter i stället och så sover jag i pappas stuga. Jag försökte fjäska till mig mammas bordercollie som sällskap, men även mamma har för livlig fantasi om seriemördare för at

Dunning-Kruger-effekten

Bild
Detta är en otroligt intressant effekt som två forskare i Cornell University i New York forskat på. Det är alltså inte ett skämt utan vetenskapligt befäst. Forskarna hette förstås Dunning och Kruger. De gjorde en serie experiment som visade det vi alla vet innerst inne. Både inom hästbranschen, hundbranschen, med träningen och med andra fritidsintressen... och självklart även på jobbet. Jag är heller inte undantaget utan snarare skolboksexemplet. När man är ganska ny på något så är självförtroendet väldigt högt. Man har fått några positiva erfarenheter, man har pratat med lite kunnigt folk, man har hittat vilken väg man ska gå och vad som är "rätt". Må så vara att det är klickerträning för hundar eller något särskild diet som man ska blir fantastiskt frisk av eller ett visst träningsupplägg eller varför inte ridning. Så man startar nästan i en förälskelse i sig själv och alla möjligheter som finns där ute. Sedan så stöter man, nästan alltid på något slags problem. Det k

Krasslig och alkoholfri

Bild
Jag har blivit lite krasslig så Galishimo är vildhäst idag och i morgon, utan mig. Det är en vanlig förkylning som härjar runt hos mig och vännerna och kollegorna. Vid vanliga fall, när jag är lite sjuk och låg på energi så brukar jag unna mig ett litet glas vin på kvällen. Men de senaste två månaderna har jag blivit illamående av vin. Till och med efter bara tre klunkar. Jag vaknar på natten eller morgonen med magont. Man kan ju omformulera det med att jag blivit berövad ytterligare en njutning i livet. Jag tog bort mitt älskade kaffe i oktober och nu detta. Hur badar man i badkaret med badskum utan att ha ett glas vitt vin på badkarskanten? Är det ens logiskt genomförbart? Vad ska jag ersätta lyxiga badskumsvinet med hädanefter? En burk Fanta? Snälla Gud, lämna mig ifred. Gå och ut ur min lägenhet och lek med någon annan.

Godisduktig

"VAD ÄR DETTA?!?!" utropar Galishimo förbluffat och tvärnitar och stirrar stint på marken. Jag rider honom inte utan har honom på lina när jag försöker visa honom över bommen. "Det är en markliggande bom." säger jag. "DU MÅSTE SKÄMTA?!?!" säger han. "Nej. Jag skämtar inte. Jag har inte skämtat en enda gång under de här tre åren vi jobbat med markliggande bommar." "MEN JUST PRECIS HÄR?!?" fnyser han och darrar lätt på bakbenen. "Ja. Här." Han stirrar på mig. Sedan stirrar han på den ensamma liggande lilla markliggande bommen som allena placerats på ridbanan. Sedan förstår han att det inte finns någon utväg. Han måste över. Han känner på sig det. Han kan inte sätta fingret på varför men det här är en utmaning han måste visa sig värdig. Det gäller att ta sats utav bara helvete. Han tar i med full kraft. Men halvvägs över bommen så ryser han till av skräck och obehag så hoppet övergår till ett slags sprattel och med buller o

Att köpa glada kläder!

Bild
Jag separerade ju och flyttade till min lilla etta under buller och bång, för tre år sedan. Första året efter att jag separerade så hade jag väldigt lite pengar och svårt att få ihop tillvaron. Galishimo fick ju flyttas och stod på dubbla hyror i två månader. Jag behövde köpa in nya sängkläder och handdukar och saker till lägenheten. Men efter ett år stabiliserade sig ekonomin något, och jag började köpa nya kläder. Efter att ha klätt mig i diskreta svarta plagg nästan hela livet så bestämde jag mig för att jag ska ha GLADA kläder. Det är slutsurat på klädfronten! Kläderna ska signalera liv och lust. Och det löftet har jag hållit de senaste två åren. Inte ett enda svart plagg är inköpt efter separationen. Idag kom jag ju på att man (fortfarande) kan ta selfies med min systemkamera. Här är nya favoritplagget!

Dagens Elin

Bild
Jag bjöd Elin på lunch, och Elin hade den goda viljan att halta sig igenom shoppingcentret med mig där jag letade efter ett fräscht plagg. Jag försökte i vanlig ordning truga på henne något, och i vanlig ordning gjorde hon friskt motstånd. Hon verkade dessvärre besvärad av skadan i ryggen och blev långsamt blekare och blekare i ansiktet. När hon vinkade hej då till mig, för att ta bilen hem, så såg hon direkt plågad ut. Stackars Elin. Hon ska gå på nytt läkarbesök senare denna vecka då smärtan inte blivit så mycket bättre de här veckorna. Hon låter väldigt positiv hela tiden och säger käcka tillrop som   "Jag försöker verkligen ta tillvara på den här sjukskrivningen och vila ut i sinnet också!" men det biter liksom inte lika bra om man är likblek i ansiktet och lite tom i blicken när man säger det.  Jag håller tummarna för att hon ska bli bättre snart... Elin när hon skulle trava av Galishimo och länga honom minuten före olyckan. Han var så duktig. Och oduktig. Mest od

Nästa gång blir det pälsglans

Bild
Jag har verkligen hamnat i ett hål av prestationsångest över Galishimo. Efter olyckorna med Elin och när jag åkte av så föll jag ned i ett känslomässigt hål. Än djupare hamnade jag när tränaren (i all välmening) sa att jag hade en riktigt knepig häst och att många hade gett upp långt före mig. Alla vinterns drömmar om kurser och förhoppningsvis även tävlingar försvann när jag blev osäker på honom. Jag har också fått hårda omdömen från bloggläsare, facebookvänner och ibland även en och annan viskning i stallet. Tränarens vänliga ord om min osäkerhet var: "Det där är inte ridrädsla, det där är ren och skär självbevarelsedrift" gick raka vägen in. Men tränaren var inte alls ute efter att dissa honom helt, hon sa att hon trodde att han var flera år yngre än vad han i själva verket är, att han bara inte mognat ännu. Hon tyckte också att jag gjort ett jättefint jobb med honom men att jag inte kan påverka allt. Underförstått så förstod jag också att jag kan inte ha en häst so

Att vara mjuk

Bild
Jag har haft en väldigt tuff vår i år tror jag, eller så har jag varit ovanligt hudlös. Jag har lagt ned otroligt mycket tid på att vila och vara.  Idag har jag varit två timmar uppe på vitberget och bara vandrat runt och lyssnat på vårfåglarna. På allvar har jag insett varför min pappa bor i en stuga i skogen, långt från närmaste civilisation eller trafikerade bilväg. Han är förmodligen lika hudlös som jag. Hela min familj är förresten en bunt mjukisar som tar hand om varandra. Jag blev inte alls rustad för verkligheten. Mina anfäder skulle kanske ha blandat in några skitstövlar i min genuppsättning så man blev lite mer härdad... men men, gjort är gjort. Jag kan ju inte lasta dom för det. Apropå mjukisar i släkten så har brorsan varit på besök ett par dagar. Han har föreläst om ungdomskultur på hotellet, inte så långt från mitt arbete, så jag snackade in mig hos arrangörerna och fick sitta med gratis i publiken när han föreläste. Han avslutade föreläsningen med att peka på mig o

Transportgolvet passade!

Bild
Till min stora glädje satt transportgolvet som en smäck! I stället för att det ska skruvas fast så ska det nu bultas fast med någon slags gänga på andra sidan så skruvarna inte kommer att lossna upp av sig själva. Golvet blir alltså nyare, tjockare och sitter stadigare än det gamla! Det som återstår är att måla om lite på kanterna där färgen försvunnit. Det är så kul att det går framåt. Små steg i taget!

Högtryckstvätt

Bild
Idag har vi spolat rent transporten med högtryckstvätten. Det blev bra! Jag fick inte bort alla missfärgningar men en hel del!  Efter att ha tvättat transporten så longerade jag Galishimo ett bra tag och red sedan på honom en liten stund. Väldigt försiktigt och i min egen takt.  Jag har verkligen haft en kris med honom nu under våren. Jag hade så stora förväntningar och kände att jag blivit ett team med honom. Jag var så säker på att vi skulle kunna åka på kurser och kanske tävla i slutet på sommaren. Uteritterna under vintern har gått så bra! Men nu känns det som varken jag eller han är redo. Inte i år heller, alltså. Jag som kände mig så trygg ett tag där och kunde köra galoppintervaller och allt. Så jag har deppat ihop ordentligt, jag unnade mig att deppa ihop ordentligt. Jag tror min själ gick igenom en högtryckstvätt den också, den senaste månaden. Ut med skiten ur själen bara. Allt smuts och all besvikelse och all ilska och all rädsla och allt mindervärde. Det var bara

Golvet till transporten

Bild
Eftersom golvet till transporten jag köpt råkade vara lite murket så fick jag det nya golvet i helgen! I går så sågades det till i rätt storlek, och så ska det geggas på något slags gegg så det inte kommer in fukt genom kanterna där man sågat till. Ska bli kul att se hur det blir när det är klart! Fast jag drömde en mardröm i natt om att det blivit utsågat i för liten storlek och att jag var tvungen att beställa en ny skiva för 2000 spänn igen...

Återhämtning

Bild
Idag gjorde jag åter samma longerings-övning som jag fick på kursen för C-tränaren i dressyr.  Jag longerade honom länge och väl. (Kom ihåg vänner: Longering: man står på marken och har en lång lina och hästen rantar runt en i en cirkel. Som på en cirkus. Fast utan cirkus.)  Det går redan bättre att förflytta volterna (cirklarna) utan att han ska bli spänd. Jag vandrade runt med honom och när han var lugn i galoppen så sprang vi tillsammans över ridbanan, bredvid varandra, lugnt och stilla och i mjuk form. Det glimmade lite i blicken på honom och jag märkte att han tyckte att det var lite roligt när jag sprang med honom.  (Det glimmade i blicken på mig också, och i övriga ansiktet, men det var svett och ren överansträngning då jag var välklädd och solen bjöd på minst 17 plusgrader och sol!) Sedan satte jag mig upp på honom och checkade gas, broms, sidoförflyttande och så tog jag en lätt högergalopp några varv på volten, innan jag klappade honom nöjt, och satt av. Han verkade helnö

Vart går gränsen?

Bild
Jag kan verkligen sakna den jag var förut, innan jag skaffade Galishimo. Hur jag gärna lånade andras hästar och hur mycket jag gillade att rida dem. Hur skönt det var att inte vara ängslig. Hur skönt det kändes att utmana sig utan att tappa självförtroendet. Ibland känns det som att jag inte ska orka kämpa mer med Galishimo, jag har blivit väldigt osäker på honom igen och vågar inte ta i honom och korrigera honom som jag brukar. Jag kände mig helt urblåst efter kvällens ridning. Jag saknade hur det kändes att rida förut. Hur det kändes att slappna av. Att inte hela tiden titta sig omkring och riskkalkylera vad som kan vara risker under ridpasset. Att bara ha roligt. Att testa vingarna. Att hoppa. Jag gillade verkligen att hoppa. Ibland vet jag inte riktigt vad jag ska göra med Galishimo. När satsar man för mycket på hästen utan att få tillbaka det man investerat? Vart går den gränsen?

Konsten att jobba tillbaka förtroendet

Bild
Jag har inte galopperat Galishimo alls sedan olyckan förra lördagen. Dels för att jag haft ont i ryggen och rumpan, men också för att jag tappat lite förtroende för honom. Av helt logiska skäl. Men igår så körde jag på igen. Galishimos galopp var väldigt ojämn, som den brukar vara i början av dressyrsäsongen, och då gäller det ju för mig att inte spänna mig när han är ojämn utan slappna av och rida ut det. Men då kommer ju oron om vad som händer om jag driver på för mycket och om jag dammar i backen igen, då. Men det måste jag ju ta itu med och det är ju bara att driva och lita på att Galishimo löser det. Det gör han ju för det mesta. Han är ju inte direkt ovillig att arbeta, om man säger så. Det gäller bara att inte överväldiga honom med intryck eller vara inkonsekvent. Så nu ska jag ge oss tid att köra på med galoppen regelbundet. Kanske lite mer kravlös galopp ett tag så jag hittar tillbaka förtroendet för honom. Jag blev glad när jag fick lite mobilbilder, han har mycket ti

Golvet i hästtransporten

Bild
Jag och Per hade ju redan beslutat att skaffa ett nytt golv till transporten, trots att vi inte såg något större fel på golvet på transportens originalgolv. Men när vi (han) började lossa golvet så upptäckte vi (han) att golvet såg lite fräschare ut än det faktiskt var! Golvet smulades helt enkelt sönder när vi (han) försökte bryta upp det, och det var fuktigt och poröst på insidan. Man kunde krafsa lite med fingrarna och få loss en massa flis med handkraft, så poröst var det! Vilken tur att vi beställt nytt golv! Galishimo presterar ju inte på topp just nu, så det spelar ju ingen roll om det tar lite tid att fixa transporten. Och priset på transporten var ändå ganska billigt hur som helst, och hade gått igenom besiktningen nyligen utan anmärkning, så det här är inget jag lastar privatsäljaren för. Men just nu ser transporten ut så här. Men det blir bättre! Nytt golv kommer! .