Livet är förändring

Igår hängde det ett paket på dörrhandtaget till lägenheten och ett omsorgsfullt skrivet vykort från Mari. Mari och Galishimo har en alldeles speciell kontakt och de brukar verkligen mysa när de ses. Jag har inte träffat henne på över ett år och blev alldeles varm i magen att hon tänkt på mig. Hon har läst en bra bok och beställde samma bok till mig! Som av en händelse så har jag även vin och lösviktsgodis hemma, vilket är ultimat om man vill mysa ned sig och läsa en bra bok en helg. Jag längtar efter att få börja läsa boken! Ibland känner jag mig väldigt bortskämd... .

I år verkar Galishimo klara Cavalettin bättre! Tur att all tid man lägger ned på Galishimo "stannar kvar" när han väl lärt sig den. Det har varit en bra övning med markliggande bommar, för han har lärt sig hålla reda på fötterna bättre och han har lärt sig att man inte kan lösa precis alla problem med att springa så fort man kan alla gånger.  Ibland måste man tänka till och inte bara sprattla sig ur situationen. Sedan har han ju varit hiskeligt rädd om fötterna och blivit väldigt rädd när någon bakhov tagit i en bom, men det blir också bara bättre och bättre. Historien om det lilla krysset fortsätter dock under drama och panik men det är ju bara att kämpa vidare. Han har åtminstone slutat blåvägra utan sprattlar sig med vånda och möda över varje gång. Men vi har ju hela sommaren på oss att bli bättre på det!

Jag och Per har ju funderat på om vi ska byta golv på transporten när vi ändå är igång och byter matta, och nu är valet gjort. Nu är det beställt en golvplatta i slitskyddsplywood. En sån där tjock platta på 21 mm som är gjord för transportering av djur. Vi som är jättehändiga, precis som jag, brukar kalla detta material "slitplyfa". Jojjemen! *snyter mig i handen och torkar snoret på arbetsbyxorna* Skämt åsido. Jag har ingen aning om vad jag pratar om men det ska tydligen bli bra och min största nojja nu är att vi köper in en ordentlig "slitplyfa" med wiramönster och sedan råkar såga den fel. De är dyra de där plattorna! Då är tanken att vi plockar bort golvet och sedan högtryckstvättar vi insidan så vi får bort damm och avgaser och de små missfärgningarna så den blir helvit på insidan, och sedan låter vi den blöta insidan torka ut från högtryckstvätten, när det inte finns något golv där som kan suga åt sig fukten. Sedan på med det nya golvet, den nya mat

I min strävan efter att spara pengar så har jag slutat ta bilen till jobbet. Det visade sig även att det handlade om en strävan att spara tid eftersom cykeln går snabbare än att gå till garaget, backa ur bilen, köra till jobbgaraget, ta två trappor upp och vandra 200 meter. Både bensinpengar och garagepengar sparas ju. Och två och en halv minut, också... Men... igår fick jag blöt och snorig dra hem cykeln i det här vädret. På mina höga, smala klackar som jag brukar ha på arbetet... Då kan man väl ändå unna sig bilen idag...?

 Per hjälper mig med transporten. Eftersom han gör det helt frivilligt bara för att vara snäll så ser jag det som min plikt att "medpilla" när han är där, trots att jag inte gör någon egentlig nytta När han lossar hela gummimattan på transportgolvet, så står jag på andra sidan i transporten och har pillat loss fem centimeter av gummimattekanten med en liten kofot. Men man kan sopa, bära och annat. Man kan visa upp transporten för vänner och säga "SER NI VAD JAG HAR!?" och alla mina vänner är så gulliga och säger "Oh!" och "Fantastiskt!" och annat.  Jag är riktigt glad över transporten. Riktigt, riktigt glad. Nu när "Vi" (läs: han) fick loss mattan började vi (läs: han) fundera på om man skulle byta golv också, när man ändå är i farten. Så vi (han) kollar på priser och vilket material man måste ha och annat. Vi (han) får se hur det blir. Det verkade i alla fall inte vara något större fel på golvet som det är nu. Förutom att flisor av

Här kommer en liten filmsnutt från när vi tränade rakriktning och att han inte skulle "böja" sig i svängarna utan flytta lite mer på framdelen. Det där är efter jag ramlat av så vi håller oss från staketet och kör lite lugnare övningar. Jag är väldigt nöjd över helgen. Tränaren var värd sina slantar!

Idag jobbade jag och C-tränaren från marken och jag longerade Galishimo. Longering betyder att Galishimo ska springa runt mig i en cirkel på en lina på ca 3 meter. Först gick det givetvis utmärkt. Galishimo går även i form på longerlina och har en fin takt och lyssnar på varenda signal jag ger honom. Skritt. Trav. Galopp. Halt. Han gjorde direkt det bad honom om. Tränaren sa att hon tyckte han var lydig och lyhörd. "Grundjobbet du gjort med honom är superbra!" sa hon. Jag började slappna av och Galishimo travade lugnt på lite till. Gammal bild från vintern 2014 "Okej, nu försöker jag rama in vad du har för häst här. Vad händer nu när han travar runt dig, och du flyttar dig några steg från cirkeln? Om vi säger att du börjar gå i en färdriktning när han travar runt dig, vad händer då?"  Genast var Galishimo utanför komfortzonen, när longeringscirkeln plötsligt flyttat sig en meter. Han blev spänd och ökade genast tempot. "Ja nu blev han upphetsad. Det

Kursen idag började bra. Per kom och tittade och fotograferade, då han ändå jobbade med transporten i närheten. Mamma hade åkt 12 mil för att peppa oss lite då hon visste att jag haft det jobbigt. Galishimo var kanonfin och lugn och jag och den nya tränaren kunde småprata lite under uppvärmningen. Jag berättade att han kunde gå från lugn till att bralla och att det ofta går ganska fort och för det mesta händer alldeles vid staketet eftersom han lätt känner sig trängd där. Galishimo var så hjälpsam att han kort därefter gjorde en levande beskrivning.  Jag drev på honom då han var lite seg med galoppen, vid staketet. Pang. Tjoff. Spunk vid staketet. Förvånande snabbt byte av färdriktning. Sken på pytteliten volt. Och så var jag av. Baklänges. Med en smäll. Jag låg ihopkrupen på knä och försökte hämta andan då smällen slog luften ur lungorna på mig. Jag satt kvar en stund under tiden som Per hämtade Galishimo och kollade till mig. "Då håller vi oss från staketet resten av da

Elin kämpar på hemma hos sina föräldrar. Hon kan gå ca 200 meter och klarar hyfsat bra att sitta och ligga så hon kan se på film och följa TV-serier. Hon måste fortfarande äta mycket smärtstillande. Hon längtar efter att bli piggare och kommer att försöka baka så fort hon kan och när kroppen tillåter. Jag skulle vilja införa bakförbud de kommande sju veckorna men jag förstår att hon börjar krypa efter väggarna och att hon vill sysselsätta sig, eller åtminstone börja planera för att sysselsätta sig. Jag ska snart hälsa på henne för att se hur hon faktiskt mår. Jag frågar varje dag hur hon mår och hur det känns, och hon svarar alltid glatt: "Toppen! Jag känner mig som en ny människa!" och det säger tyvärr mer om hennes inställning än om hur det faktiskt är med henne. Så jag hoppas få träffa henne till helgen. Sedan vill hon upp i sadeln på Galishimo igen, efter att hon blivit frisk. Hon är så bestämd att jag måste överväga att ge upp. Nu säger även mamma att jag måste l

Igår red jag Galishimo väldigt försiktigt på ridbanan. Jag var ensam och kände mig lite osäker på honom efter olyckan med Elin. Galishimo var dock med på noterna och frustade nöjt och tyckte det var soft-ish att skritta så mycket och bara trava litegrann. Då kan man ju som häst släppa ut magen och gnaga på bettet och fundera ut framtida illdåd, i stället. Men jag behövde det korta lugna passet för att kunna slappna av på honom och få tillbaka lite förtroende för honom. Idag så gick det lite bättre. Jag red lite mer framåt och lite mer i galopp och ökade kraven litegrann och han frustade och verkade allmänt nöjd över det också. Ridpasset tog förmodligen inte mer än 20 minuter och jag körde mest i hans lite stela vänstervarv som vi inte riktigt hunnit mjuka upp inför säsongen. Sedan så slutade jag, klappade om honom, och satt av, när vi var på topp. På lördag ska jag nämligen rida för en kvinnlig C-tränare som arbetar som dressyrtränare i Stockholmsregionen. Hon kommer till mitt stall

Linda skickade ett meddelande till mig på facebook och tipsade om en fin transport som var till salu för ett hyfsat billigt pris. Hon sa att hon kände till försäljaren och att det var en bra och trevlig tjej. Transporten stod bara någon mil från där jag bodde. Eftersom det var ett så bra pris på den så tipsade Linda om att jag skulle skynda på lite om jag ville ha den. Jag gick in på försäljningssidan och annonsen hade fått mycket positiv respons på kort tid och flera intressenter. Jag skyndade mig att ringa försäljaren och mycket riktigt så hade fler ringt på transporten redan. Hon hade knappt haft den ute i en timme. Det gällde alltså för mig att vara lite kvickare än förra gången jag skulle köpa transport. "Jag kan komma nu på en gång, säg bara till när det passar dig!" sa jag, och fick till min stora glädje Per med mig på transportbesöket redan efter en timme. Vi tittade igenom den i regnet och halvmörkret. Den var förstås väl använd och lite sliten, ett däck satt lite

Just den här helgen har varit tuff och jag har känt mig lite ensam. Självklart har ju jag och Elin tankat energi hos varandra men så himla skönt det hade varit med en pojkvän. Någon som man kunde vända sig till när man behövde. Någon man kände sig trygg med och kände att man dög åt. Någon som kunde acceptera mig för den jag är och tycka om alla sidor, även de mindre perfekta. Och de långa kramarna. Så jag gick in på en dejtingsite som jag haft öppen en stund. Och fann... tja.. inte en guldgruva direkt. Jag tror jag just fick Slusk-bingo. Slusk-bingo kallar jag det när man redan i översta meddelanderutan ser att det är en slusk som skriver till en. De som redan öppnar upp med en dålig start. Har man tre sådana på raken så har man fått slusk-bingo. Helt logiskt! Och något tragiskt..

Jag drömde mardrömmar på natten och vaknade med magont. "Du och din jävla häst..." drömde jag att vänner, bekanta och kära sa till mig. Hur de vände mig ryggen och sa: "Du och din jävla häst. Och allt ert jävla drama. Och allt som aldrig går bra. Det är du som skapar det... Ser du inte det?" Jag drömde att jag famlade runt på blöta gator och kände mig ensam och i mörkret bakom ljuslyktorna skymtade jag ibland Galishimos ljusa huvud och söta uppsyn. Idag vilar jag själen och i morgon kör jag på som vanligt. Precis som vanligt.

Jag har ju jobbat med att vänja in Galishimo på sommar-ridbanan ett tag. Eftersom han lätt blir nervös i nya miljöer. Nu har han ju varit på sommar-ridbanan i två säsonger men ett nytt år är förstås ett nytt år, om man heter Galishimo. Jag hade ett upplägg att introducera honom till ridbanan igen som jag kände mig ganska nöjd med. Jag tömkörde honom tre gånger på ridbanan, gav honom en dags vila, och sedan red jag tre dagar på raken på ridbanan, enligt samma rutin på samma sätt. Han var rätt så nervig första gången jag red där och fnattade lite, men andra och tredje gången gick det bättre. Han är spänd i kroppen över att vara på ridbanan, men jag försöker lossa honom med galopp och lite sidoförflyttningar. Och givetvis massor av skritt på lång tygel så han får slappna av lite. På det tredje passet fotograferade Elin oss och efter att han skött sig hyfsat fint så erbjöd jag Elin att jogga av Galishimo lite. Och i avjoggningen small det. Han blev rädd för något, troligtvis hästen

Ja jäklar det GÅR faktiskt framåt. I små myrsteg. Men ändå framåt! Idag så gjorde jag mitt premiärpass då jag tränade dressyr på ridbanan. Jag har tömkört honom lite där innan då han är trygg av att ha mig på marken. När jag kommer upp i sadeln blir han ofta lite osäkrare, framför allt om vi är ensamma. Det blåste. Galishimo sprattlade runt och skyggade för saker, och vi höll hos på stora mittvolten för att undvika olyckor. Exempelvis så knarrade grinden i blåsten och då flydde han hals över huvud för att rädda sig från en ond bråd död. Men jag satt upp och red och var egentligen aldrig särskilt rädd när han sprattlade till. Jag var lite sammanbiten från början, de första tio minuterna, då jag promenerade med honom för att vänja honom vid grinden och att gå efter staketet. När jag väl satt upp, och kände att han lyssnade på mig, så gick det bra. När han skyggade så drog jag inte reflexmässigt ihop mig som jag brukade heller utan satt relativt lugnt kvar i samma sits. Nu är det ju s

Jag var för sen på bollen angående den blå transporten. När jag ringde var den redan tingad och skulle hämtas upp på söndag. Jag blev nog lite mer lättad än något annat. Det känns så ovant att köpa något dyrt, jag har knappt fattat att jag fick lån så snabbt och att det var så enkelt. Jag hade tänkt mig att jag behövde boka möte med banken eller inhämta arbetsgivarintyg men det räcker med att man har ett Bank-ID, och loggar in med sitt Bank-ID till lånebolagen, så kan man få svar inom 24 timmar. Sedan signerar man med samma Bank-ID så inga papper behöver skrivas under eller skickas runt. Jag fick nästan storhetsvansinne när jag upptäckte hur lätt det var. Jag tänkte att jag skulle kunna få en sjukt fin häst om jag använder både lånepengarna och min buffert jag sparat ihop... men då står man ju ändå utan transport. Och Galishimo behöver ju all uppmärksamhet han kan få. Eftersom han lever på uppmärksamhet och luft. Allt annat räknas ju som överflöd som han uppenbart blir övervikt

Tredje tömkörningen kändes snäppet bättre! Nu har vi ju en lång väg kvar och huvudproblemet är ju att.. jag höll på skriva "att han inte tar stöd på yttertömmen" men... huvudproblemet är att jag inte är så jäkla bra på att tömköra så det tar sin jäkla tid innan vi får fläng på det. Han är inte så jäkla bra på att tömköras han heller. Vi är två amatörer med goda viljor! Och det märkliga med det här med hästträningen är att så länge man är konsekvent så går saker ofta framåt. Han är jätteduktig på att gå i låg och avspänd form. Sedan så ligger vi lite efter i riktning, tempo och ställning. Men han försöker verkligen! Kanske går det inte lika snabbt för oss, som det skulle kunnat gå om någon av oss haft talang på området. Men det går alltid, alltid framåt. Tänk bara på hur vi såg ut för exakt två år sedan... Då hade vi lite mer skilda intressen!

Jag har tappat lite motivation med Galishimo på sista tiden. Så då får man besluta sig för att antingen avvekla eller utveckla. Svaret blev såklart utveckla. Jag har bestämt mig för att inte kämpa ihjäl mig med att spara kontantinsats till transporten utan bestämde mig för att ta ett lån i stället. Det fick jag! Så nu är jag på jakt efter en boggi trailer till en kostnad av mellan 20.000-40.000 kr! Jag har även pratat med mitt ex Per eftersom vi nästan bor grannar. Han har en bra dragbil, så jag har frågat om jag kan låna bilen då och då mot utbyte av min bil. Jag har också bett honom om hjälp med att titta på transporter också eftersom han är fordonstekniskt kunnig. Det gjorde han så gärna. Det finns säkert tjejer på stallet också som kan låna ut en dragbil mot min Skoda någon gång också, ingenting är omöjligt om jag är beredd att jobba lite för det. Dessutom så kommer jag förr eller senare ha råd med en egen bil också. Men det blir inte riktigt lika jobbigt som att vänta ett helt å

Idag så tömkörde jag Galishimo. För första gången på evigheter. I leran bland rosa koner som varnade för eventuella vattenhål på ridbanan. Först förstod han absolut ingenting. Sedan så envisades han med att gå så nära mig som möjligt så jag hade noll kontakt med tömmen till munnen. Sedan såg han fullständigt förvirrad ut och ålade sig vilset runt mig, slingrandes som en orm, utan varken riktning eller stabilitet. Efter 20 minuter så fick jag någon slags släng av lågt blodsocker och besvikelse och gav honom en ordentlig snärt med pisken på bogpartiet på honom. Då kom han plötsligt ihåg. Som genom ett under kom han ihåg. "Jaha, du ville TÖMKÖRA?!" frågade han oskyldigt och sedan jobbade han på. Och jag som trodde att lågt blodsocker aldrig skulle komma till nytta. Där fick jag. Evolutionen har en mening med allt! .

Som av en väldigt rolig och oväntat slump så kommer en av sveriges bästa tömkörare till Skellefteå! Om bara några veckor kommer han hit och håller clinic. Jag tappade hakan i morse när när jag såg det på facebook i morse. "Va?! Han? Som jag senast hämtade inspiration av igår kväll?" Jag pratar om Bo Jenå som kommer till samma stad där jag bor, och som ska hålla en clinic. Så nu ska jag definitivt sätta mig som publik på mitt livs första clinic. Jag brukar inte vara så intresserad av clinics men den här är ju 7 kilometer från mitt hem och det finns inte många som sysslar med tömkörning i Sverige. Nu är det ju dressyr och annat som är hans område, men det står även TÖMKÖRNING. Jag hoppas nu att jag som halvkass amatör har någon utdelning av att se honom, det är ju svårt att följa tips som ett proffs och en internationell domare och applicera det på en rundmagad arabhäst på lösdrift i en lerig hage. Men man vet ju aldrig. Man kanske får ett sug i magen. Och inspiration. Det

Jag tömkörde ju Galishimo en hel del i hans vilda ungdom. Nu när han går så bra att rida har det blivit mindre tömkörning, men samtidigt saknar jag det en hel del. Det var flera saker som ställde till lite problem när han var yngre. Det ena var att gjorden gled fram in i armhålan på honom och jag vågade inte sätta en svanskappa på honom, den andra var att han var instabil och lite överallt och det var svårt att få honom lång och låg, det tredje var att han spontansparkade åt alla väders när saker blev lite för spännande så jag vågade inte riktigt tömköra honom på nära håll på grund av skaderisken. Dessutom så fastnade vi på att han var väldigt rädd för markliggande bommar och då tog det över fokus en hel del från den vanliga träningen. Nu är ju läget annorlunda. Han hade ju svanskappa i somras när jag tränade honom med körsele och efter ett tag accepterade han det bra. Han är betydligt stabilare i formen nu, går hyfsat lätt lång och låg, och jag började ju samla honom k

Mammas lilla valp Sicko, som för övrigt inte är så mycket valp längre, har ju imponerat med sin outtröttliga energi förut. Han imponerar tyvärr mest i helt fel sammanhang men någon gång måste ju tiden vara rätt för outtröttligt springande. Så jag tog mammas skateskidor och peppade honom att ta ut sig lite på skidspåret. Det skötte han bra! Vi såg till att "jaga" Harriet och hennes två hundar som fick ligga någon kilometer före så han hade en doft att följa. Har man ett så stort tryne och så mycket spring i benen så är det ju bara att göra det bästa av situationen!

Jag har inte haft inspiration att skriva på ett tag. Allt går lite i samma hjulspår, känns det som. Inget nytt har hänt och allt lullar på ungefär som vanligt. Men någon okänd tjej som heter Ellinor har skrivit och undrat vad Galishimo har för sig, och då kom jag ju på att det kanske finns folk som faktiskt roas av vanligt vardagslunk. Så den här är till dig Ellinor. Igår var det blött och kallt och jag var lite förkyld så jag gick på promenad efter tågspåret med Galishimo. Han brukar vara väldigt lugn nu när han möter tåg så jag tänkte att jag kunde köra med film och enhandsfattning om longerlinan. Lite sådär för att imponera och visa framstegen och vilken stensäker häst jag har. Den stensäkra hästen råkade dock vackla en aning i sin stensäkerhet just igår. Men vi stod ganska nära tåget denna gång, och man kan ju faktiskt inte vara bäst jämt...