Inlägg

Visar inlägg från 2015

Mina hjältar

Bild
Nu är inte ens den lilla bron läskig. Vi använde oss inte av någon form av hästpsykologi. Vi använde oss inte av natural horsemanship. Vi hyrde ingen hästcoach. Vi gick bara över den sabla lilla bron igen, och igen, och igen, vecka efter vecka. Ibland med stöd och ibland pressade vi honom utan stöd. Tills han inte reflekterade över den längre. Tills han vuxit klart med uppgiften Visst blir man stolt!

Till och med när det blåser

Bild
Per har varit ute och ridit Galishimo trots decemberkylan och blåst. När det blåste kyliga minusgrader i över 10 meter i sekunden så kändes det lite väl dramatiskt att de skulle dra iväg på en långtur, men varken Galishimo eller Per verkade tycka att det var något konstigt med det. Det känns helt otroligt att Galishimo blivit så stabil på uteritterna. Förvisso kan väl ingen arab undgå ett litet sprattel om det blåser en kylig vind i rumpan, men det blir verkligen inte mer än så. När Per bromsar honom med tyglarna så slutar han sprattla. Det är roligt att se dem tillsammans. Hur de bygger en egen relation och hittar egna sätt att förstå varandra på. Och att se hur Galishimo trivs allt mer med uteritterna.   Mina favoritkillar!

Julefrid

Bild
 Julen spenderades med mamma i Rentjärn, och denna gång så förärades vi ju även sällskap med Per. Jag tror mamma fick lite prestationsångest över det fina sällskapet jag skulle komma hemdragandes med, för hon blev lite bekymrad över att vi inte hade någon Janssons frestelse. Förra veckan var hon även bekymrad över att hon helt saknade julgran, så då inköptes det raskt en julgran från Jula. Jag har förklarat för alla utomstående att min och mammas julafton brukar vara väldigt prestigelös. Mycket kärlek och lite mindre materiella sakfrågor. Denna jul ville mamma väldigt gärna köpa Galishimo ett tjusigt hästtäcke. Det rådde bara lite oklarheter om Galishimos storlek och vilket slags täcke han behövde. Så jag valde helt enkelt ut ett täcke, och råkade dessutom beställa hem det till mig. Hemma hos mig hämtade mamma täcket, satte in pengar på mitt konto, och slog in täcket med omsorg. På julafton blev jag givetvis överlycklig när jag öppnade paketet. Det är så man firar jul hemma hos os

Med några års mellanrum

Bild
Med några års mellanrum inträffar det märkliga fenomen. Exempelvis solförmörkelser kan inträffa. Det finns vissa år då vi har extra mycket norrsken, och i år är det ett sådant år. Ibland inträffar skottår och ibland fryser isen mellan Sverige och Danmark. Fast det brukar gå ganska många år mellan de scenariorna. Och ibland så ser mitt hår fullt normalt ut. Med några års mellanrum händer detta märkliga fenomen. De döda, trötta, tunna stråna lyckas klamra sig kvar mot huvudet längre än vanligt och i särskilda ljus ser det nästan lite glansigt ut. Innan det tunnas ut, mattas av, tappar glans igen och försvinner. Som norrskenet när det försvinner. Men nu är det fint och fullt normalt. Jag är stolt, jublar och gläds och hoppas att det håller sig till våren! Kom igen, tunna babystrån! You can do it! Hang in there! Jag lovar att inte tona håret, byta schampoo eller somna med fuktigt hår mot kudden en endaste gång! Inte en endaste gång! Deal!?

Vacker vinter

Bild
En bonusbild till från helgen: Elin duckar för att slippa få snö i nacken, när de passerar en snötyngd björk. Galishimo har däremot inga problem med att få lite snö i nacken. Vintern har verkligen varit fantastisk hittills i år. Lagomt mycket snö och lagom kallt. Perfekt för att vara ute och uppleva naturen.

Den Stora Utandningen

Bild
Den här känslan när Elin helt obekymrat kan rida runt på Galishimo... Den är så skön. Som en stor, mental lättad utandning. Den Stora Utandningen. Jag har ju inga barn, och kommer troligen inte att få några, men jag kan tänka mig hur det känns som förälder när barnet har börjat grundskolan och man går på ett kvartsamtal och läraren säger: "Ungen är omtyckt i klassen och klarar skolan bra." Ni vet. Den känslan. Känslan av att allt kommer att bli bra, att Galishimo är en jättetrevlig liten grå arab, och att andra lätt kan rida på honom.

Längtar efter HUND

Bild
 Min mamma hälsade på i helgen, med sin Vorsteh Sicko. Vilken underbar hund han blivit! Från att ha varit en hyperaktiv rackare så börjar han växa upp och få allt mer pondus. Nog för att han busar ofta och gärna, men man märker verkligen vilken slags hund han är på väg att bli. Mamma sov över, och jag hade en dålig dag på söndagen. Då kommer verkligen Sicko till sin rätt. Han älskar att dra av mig hårsnodden i hästsvansen och han märker till sin förtjusning att jag bara låtsas bli arg på honom, men försöker hålla mig för skratt. Man blir så glad av hundar. Så ända in i hjärteroten. Man blir glad av mamma också. Ända längst inne i hjärteroten. Men hunden. HUNDEN!

Historien om det lilla krysset 2015

Bild
Det blir flera summeringar i år. Jag tränade ju Galishimo att hoppa över ett litet kryss detta år. Det brukar de flesta hästar genomföra utan svårigheter. Men inte Galishimo. Han var livrädd. Jag började i januari med att träna honom att göra det på lina, och han var orolig över krysset och hade svårt att bedöma avståndet. Han behövde mycket pepp och stöd att ta sig över. Men vi fortsatte någon gång i veckan och han tyckte det var jättesvårt att komma på rätt avstånd. Man såg verkligen hur han försökte och kunde springa mot hindret i full fart, för att sedan tvärnita. Det var ju så högt! Men oftare och oftare så kom han rätt! Efter ett tag började jag hoppa uppsuttet, men det var också knepigt. I början kunde det gå så här... ... och då tappade han självförtroendet och ville inte vara med längre. Så då fick man backa bandet och träna lite från marken igen. Han fick träna på att skritta över krysset och att ha det under magen utan att försöka springa ifrån de

Att spara till en transport II

Bild
Jag kämpar vidare för att få råd med en fancy hästtransport till Galishimo. Jag började i oktober efter att han skadat sig. Det går inte så vansinnigt bra med sparandet. Jag har inte tittat efter nyligen, men jag tror att jag fått ihop ca 7000 kronor. För den oinvigda bloggläsaren, så kommer man så här långt med 7000 kr om man vill köpa en hästtransport. Man kan få ett tak. Men det saknas alla former av anordningar för att få taket ovanför hästen. Eventuellt kanske man skulle kunna sätta på någon slags sele på Galishimo med stolpar rakt upp så han kan transportera sig själv med taket. Kanske kan man använda brädorna där i högra hörnet. Efter en kort överläggning har jag insett att jag behöver spara en liten stund till. Det här med att spara pengar är bra för karaktären. Och tålamodet. Hoppas jag. Jag hoppas jag prioterar rätt bara. Man kan bjuda en vän och flyga tur och retur till Grand Canaria över julen för den summan pengar (endast flygresan), enligt Inger som jag åt julbord

Duktiga Elin!

Bild
Idag har varit en fröjdefull dag ty Elin har förbarmat sig över Galishimo ännu en gång. Jag stod gladeligen på marken och pillade med bommar och gav lite entusiastiska hejarop. Elin var minst lika entusiastisk över att få rida Galishimo. Och Galishimo... Ja.. han var väl mest kränkt till en början. Särskilt när jag försvann inom synhåll. Då var inget roligt längre. Men han lossnade han med. Vi gjorde diverse övningar och det var riktigt roligt att se dem tillsammans! Det blev lite gångartväxlingar, cavalettibomar och sidvärtesförflyttningar. Dessutom tog Elin ut Galishimo på fältet där han brukar bralla och bråka och vilja hem. Och så red hon runt honom där, på en mycket missnöjd liten arab, och förklarade att han måste uppföra sig bättre, om han ska bli en värdig häst åt Katta. Så då fick han vackert ge sig.  Vilken lyx att ha en sådan vän!

Två års träning

Bild
När jag har svårt att motivera mig så hjälper det att titta på tidigare bilder på mig och Galishimo. Här nedan var ju träningen för två år sedan, när vi precis flyttat till stallet. Han var lite spänd över att ridas utomhus och jag höll kanske lite för hårt i munnen på honom. Men å andra sidan behövdes det då han helst ville springa hem till kompisarna. Ett år senare var han betydligt bättre på att länga sig, sänka sig och gå med öppna rörelser. Sedan i höstas har jag börjat samla honom lite mer, dvs korta upp formen lite, utan att han börjar spänna sig, och det svarar han bra på. Min plan har alltid varit att låta honom gå i en lite lägre och längre form de första två åren av ridningen innan jag börjar samla. Tänk vad mycket tid och energi man lägger på att bara få den där lilla extra, lediga, elegansen som dressyr är.

Att rida i snö

Bild
Jag uppskattar verkligen snölagret som vi har haft denna decembermånad! Det är inte bara vackert och mysigt att rida genom, utan även bra träning för hästarna. Däremot är jag försiktig med att inte öka träningen i snö för snabbt. Galishimo har ju väldigt markbundna gångarter, och inget "naturligt lyft" så bara tio centimeter snö kräver att han ändrar sitt rörelsemönster när han måste lyfta benen. Det ger ju givetvis lite träningsvärk, och i söndags var han lite matt vid ridningen. Den svåra bedömningen är ju att skilja på träningsvärk och överträning. Man kan ju inte sätta en formel på snön och träningen (exempelvis vid 20 cm snö max 20 minuter) eller liknande, eftersom allt beror på hur vältränad hästen är och hur mycket gångarterna påverkas. Övertränad blir hästen när den inte kan återhämta sig mellan perioderna av träningsvärk. Då hinner inte musklerna göra sig av med alla slaggprodukter och reparera musklerna, vilket leder till inflammationer i musklerna, och även ri

Cavalettin 2015

Bild
Jag försökte summera träningen med Galishimo över 2015 och insåg att det faktiskt är så mycket jag vill summera, att jag inte får ihop det på ett enda inlägg. Ta bara cavalettibommarna som exempel! Under början på år 2015 tyckte han att det var jättesvårt med cavalettin och hade svårt att förstå poängen. Han stressade mest upp sig och försökte springa ifrån dem.  Vi tränade regelbundet med cavalettin under hela våren, och till slut började han förstå att han kunde ta dem i en lugn trav om han bara lyfte lite extra på benen. Sedan började jag träna honom att ta cavalettin under tiden som jag satt i sadeln. Han var tveksam från början,men det gick bara bättre och bättre. Det var en skön övning för oss att träna upp självförtroendet med. Och under sommaren så kunde vi även höja upp cavalletin tio centimeter ovan mark så han fick lyfta på fötterna ordentligt. Det var inga som helst problem! (Elin rider på bilden) Cavaletti kan man ju förändra. Man kan göra

Galopp på fältet

Bild
Jag har ju velat rida Galishimo på det stora vita fältet utanför stallet. Det har inte gått så bra för mig och han har velat dra tillbaka kompisarna, som är inom synhåll. Eller så har han blivit så het att jag blivit rädd. Så efter vår uteritt i lördags frågade jag Elin om hon kunde tänka sig att ta ut Galishimo på fältet och värma upp honom lite, så jag kunde rida honom sedan. Det skulle vara en härlig upplevelse och ge mig en känsla i kroppen av hur det känns att galoppera honom på fältet. "Självklart!" sa Elin och så tutade hon runt med Galishimo på fältet. Och snabbt gick det. Och han både hoppade och bockade av hjärtats lust. När han var lagom färdigbrallad och hyfsat utmattad så satte jag mig upp och tog min egen lilla galopptur med honom. Med stel sits och korta tyglar. Men vi galopperade! På fältet! Äntligen kunde jag göra det jag hoppats våga göra i vinter. Sedan är det bara att hoppas på att jag klarar det oftare och oftare, med mindre och mindre stöd!  

"Han börjar bete sig som en häst!"

Bild
Snart börjar inspirationen komma krypande. Elin red Galishimo igår och det var en stor lättnad att se dem. Galishimo var lugnare än någonsin och skötte sig strålande från början till slut. Han brukar steppa och glatt tagga runt på ridplanen när man ska sitta upp men idag stod han stilla och väntade (åtminstone tills jag släppt tyglarna). Han brukar alltid protestera lite när han ska lämna sto-hagen för uteritten men idag tvekade han inte en sekund. Han passerade nya stora högar med virke som tornade upp sig på båda sidorna av vägen, efter en avverkning, som inte var där förra veckan. Han mötte även en bil på den trånga grusvägen utan att vara allt för orolig. Han tog sig till och med över den lilla farliga träbron utan att matte gick först, och den större träbron tvekade han inte en sekund. Så visst märks det att han börjar vänja sig vid uteritter! Elin roade sig med galopp i snön! Galishimo var tveksam från början, men när han insåg vad det handlade om var han med på noterna

Pansarhästen och ballerinan

Bild
I morse frågade min vän Katarina om jag ville låna hennes häst Corzo. Eventuellt tyckte hon lite synd om mig som ofta promenerar efter Per kilometer efter kilometer (fast jag har aldrig backat för att röra på kroppen), så hon tyckte att Corzo kunde stå till förfogande då hon ändå behövde jobba. Jag tror hon höll det lite öppet om jag eller Per skulle rida Corzo, men jag passade på att paxa honom. Jag ville se om jag skulle bli ridrädd på Corzo eller om det skulle kännas annorlunda på en annan häst. Corzo är en maffig korsning mellan Knabstrupper och Welsh cob, som är lika gammal som Galishimo, och en erkänt trevlig häst för uteritter. En riktig Pansarhäst som inte skyggar i första taget. Första halvtimmen hade jag lite ont i magen och ryckte till om han snubblade, och jag oroande mig om han tittade på något. Men sedan insåg jag långsamt att Corzo är stadig som en tegelsten och då kunde jag verkligen slappna av och njuta av ridturen. Bakom Corzos trygga, fasta steg sprattlad

Skotrar och modiga män

Bild
Än en gång har jag nöjt kunna promenera i snön med Per ridandes Galishimo i täten. Ibland var de intill mig och ibland var de så långt borta att jag bara såg spåren efter dem i snön. Jag är så otroligt nöjd. Galishimo har både sprattlat och brallat då det var skotrar i farten. Vissa skotrar var så långt borta att man inte såg dem, utan bara hörde dem. Men de låter ju rejält när skotrarna axar, och då blev Galishimo orolig och ville hem. Jag hade garanterat blivit orolig och nervös om jag själv satt i sadeln. Jag vill absolut inte rida när skotrarna axar ett fält bort. Men Per är helt fantastisk och sitter lugnt kvar på Galishimo oavsett sprattel. Per brukar bara le över det och kalla honom "Lille Skutt" och så säger han att Galishimo är ju så lydig så det är ju lätt att rida ändå. Han sprang ju inte baklänges en endaste gång. Det är lydigt det! När skotrarna kom riktigt nära lyckades jag tvinga honom att sitta av, men då skulle han absolut upp i sadeln så snart som möjlig

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J

Och där rök självförtroendet igen

Bild
 Det blev en ytterst kort ridtur igår. Jag försökte rida på fältet igen. Galishimo höll på att krypa ur skinnet. Mitt ute på ett vitt fält. Tänk alla farligheter som lurar under snön. Demoner. Winter is coming. Han ville hem till hagen som hägrade där borta i andra änden av fältet. Innan demonerna kommer. Jag försökte förklara för honom att det var han som var demonen men det gick tydligen inte in.  Galishimo i sitt oönskade vintertemperament från förra vintern. Jag kom på idén att om jag rider i pytte-pytte-pytte-snäva cirklar så måste han böja huvudet och har då inte kraft eller balans att bocka av mig. Det låter ju smart. Westerncowboys gör ju så. På tegelstensformade quarterhästar med korta, breda ben. Sådana där hästar som varken varken faller omkull av sig själva, eller får klaustrofobi av för hårt hållande tyglar och hårt klämmande ben. Galishimo gick motvilligt med på att göra pyttesmå cirklar. Hela övningen påminde om balanstävlingen "Rysk julafton" då man s

Lite bättre självförtroende

Bild
Idag så har jag bara longerat Galishimo över några markliggande bommar (cavaletti). Han tog dem som en dans och verkar tycka det är roligt att springa över dem, numera. Hoppning har han däremot inte lärt sig uppskatta. Han har våndats över det minsta hindret som någonsin skapats. Och när jag menar "det minsta hindret som någonsin skapats" så menar jag det. Jag har lagt sockerbitarna på lågkant på marken och bommarna är så brett isär att de inte ens kan kallas ett kryss.  Detta lämnar ett brett, platt hinder som är så lågt att det hamnat omärkligt uppe i luften. Galishimo visade ögonvitorna och tog sig an hindret med stor entusiasm men rev ett par gånger. Ja. Ni läste rätt. Han rev ett par gånger. Det är helt enkelt för spännande. Är det svårt så är det svårt. Vi kämpar vidare. Men han var inte lika tveksam som han brukade vara. Vi får köra vidare på det där, helt enkelt. Han har även fått benskydd för att skydda baktassarna för första gången i sitt liv. Eftersom det bl

Nybörjarridning Hard Core

Bild
Per har gjort en fantastisk insats i helgen med Galishimo. Det har verkligen känts skönt att få en paus med hästen då jag varit lite trött på honom. Nu är ju Galishimo ingen nybörjarhäst men så länge Per håller sig kvar så får han ju rida på bäst han vill. Nu hade ett älgtorn tippat, där det inte låg tippat förut, så Galishimo var ovanligt skeptisk över just detta när Per red. Men det är ju just det där med att våga vara modig och gå först som Galishimo måste träna på, och inte söka stöd hos mig. Vid ett tillfälle när Per var bestämd om att Galishimo visst skulle gå först, så sprang han baklänges för att komma närmare matte. Inte är det roligt att vara ledarhäst alla gånger. Men jag gick till fots mellan 20 och 200 meter bakom dem största tiden när de red ut. Sedan hjälpte jag till litegrann om de körde fast med något. Men mest gick jag bakom dem. Galishimo tycker ju att det är spännande att gå över diken och vattendrag men blir bara bättre och bättre på det, som ni ser. Behöver ja

Lättad

Bild
 I dag slapp jag rida. Det kändes otroligt skönt att kunna släppa det en liten stund. Per har ridit Galishimo i stället och bevisat än en gång att jag har en fullt ridbar häst. Vilket kändes väldigt skönt. Det var regnigt och kallt, typiskt novemberväder, men vad gjorde väl det när Galishimo och Per obekymrat lullade på. Lite orolig blev Galishimo över diverse saker som kan anses farliga, men Galishimo gjorde verkligen inget dumt, utan verkade mest bara beklaga sig över läskigheterna. Jag kunde bara slappa och titta på när Per och Galishimo i lugn och ro löste problemen. Han blir bara bättre, det kommer att bli lättare.

Snöängeln som kraschade från himlen

Bild
Idag hade jag tagit semester i hopp om att få en trevlig ridtur med Galishimo. Det blev ingen trevlig ridtur. Han flippade två gånger så pass att jag hängde riktigt löst i sadeln och jag fick sedvanligt psykbryt och började gråta. Han har verkligen sänkt mitt självförtroende, jag kan inte minnas att någon annan häst någonsin fått mig att bryta ihop så snabbt och lätt. Trött och ledsen avbröt jag passet. Jag plumsade mig genom snön med Galishimo, in i stallet, för att hämta longerlina. När jag väl longerade honom så flippade han så kraftigt att han flippade runt själv och föll omkull. Han gled som en säl på sidan och lämnade en märklig snöängel efter sig. Som en stor snöängel som kraschat från himlen. Vilken tur att jag inte satt i sadeln! Jag låtsades som ingenting och drev på honom ett bra tag så att han blev rejält trött. Efter ca 80 minuter så satte jag mig upp igen och så gjorde vi om skritt-turen där han tidigare flippat. Den gick betydligt bättre när han gjort sig av med si