Inlägg

Visar inlägg från december, 2014

Förlåt kroppen!

Bild
Förlåt kroppen för att jag dumpat dig efter din dåliga period för fyra år sedan. Jag körde över dig och ignorerade dig.  Det är ju inte så himla klokt nu när jag tänker efter. Jag lyssnade inte på dig, kära kropp. När jag väl lyssnade på dig så tyckte jag det bara var omotiverat gnäll från din sida. Jag är hemskt ledsen för det, förlåt kroppen. Sedan så tänkte jag att allt det där gnället berodde på vekhet vilket bara gjorde mig irriterad. Jag trodde inte att ditt gnäll faktiskt hade en  fysisk förklaring. Om jag hade tagit hand om dig bättre, kära kropp, hade du blommat ut igen mycket tidigare. Jag vet inte om det är en ursäkt kroppen. Men jag är klokare nu. Jag LOVAR att ta hand om dig bättre, kära kropp. Jag ska ge dig den sömn du vill ha, den rörelse du vill ha, och den näring du mår bra av. Jag ska absolut proppa i dig Magnesium så det både räcker och blir över! Så jag hoppas du kan förlåta mig för mina synder och ta tillbaka mig, kroppen. Moaa ha ha ha som om du hade et

Han är min

Bild
Jag har märkt att bloggen förändrats lite kring hur jag beskriver Galishimo. Följer man mig enbart genom bloggen så kan man lätt få intrycket att han lugnat ned sig och blivit en stjärna. Det har han faktiskt inte. Han jagar upp sig titt som tätt, för mer eller mindre begripliga saker. Den största skillnaden är att jag ändrat min inställning, och att jag ändrat mitt intresse för mitt arbete med honom. Jag struntar helt enkelt i hans utspel. Jag är inte längre intresserad av att jobba intensivt på problemet eller låta någon annan rida honom. Mitt mål är enkelt: Han ska hållas mjuk, stark och i trim tills det är dags att rida honom på allvar igen. För jag vet att han blir lugnare när det är plusgrader ute. Om jag rör på honom flera gånger i veckan så minskas hans risker för flera sjukdomar och åkommor. Risken för övervikt och överviktsrelaterade sjukdomar minskar. Risken för fång minskar. Risken för kolik minskar. Att han håller på med något annat "vid sidan om" mitt uppdra

Han börjar skimla!

Bild
Galishimo fick en ny grimma av min mamma i julklapp. En jättefin! Jag blev jätteglad. Jag älskar att mamma alltid engagerar mig i min hobby (läs: min bäbis). Med vinterpälsen verkar det även komma en helt ny uppsättning vita strån! Han är så vacker nu! Alldeles ljus i ansiktet! Jag gillar att han är lite melerad med mörka gråa fält blandade med ljusa. Snyggingen min!

Summering 2014

Bild
År 2014 summeras bäst som året då djuren fick ta plats. Människorna fick ta mindre plats. Terven fick ta plats. I hjärtat. Som jag sörjt henne. År 2014 tog vi farväl, för alltid. Min hundvalp, som jag glatt tog med mig hem i en liten kattbur till min studentlägenhet i januari 2001, avlivades i slutet av maj i år. Hon avlivades i skogen där hon trivdes som allra bäst, hon hade ingen aning om att något skulle ske, precis som jag önskade mig. Hon led inte utan hade ett friskt hundliv från början till slut. Men hon var över 13 år och sommarvärmen orsakade allt mer lidande för henne, och det blev värre för henne för varje år, så jag bestämde mig att ta bort henne innan sommarens första värmebölja skulle komma. Som jag sörjt och som jag sörjer henne. Människorna fick ta mindre plats detta år. Pojkvänner föstes lite åt sidan men vänner välkomnades. Jag har, på mina 33 år, börjat vänja mig vid tanken på att kanske leva utan man och barn, eller åtminstone inte ägna så mycket tid att l

Jul och bilfärder

Bild
En stor del av julledigheten tillbringades i bilen. Jag åkte till min mamma och glädjen blev stor. Jag och mamma åkte tillsammans till min bror och hans familj och alla fröjdades. Jag åkte hem med min mamma och så fröjdades vi hemma hos henne en stund. Sedan åkte jag själv till pappa och Kristina och välkomnades med glädje och välsignelse. Men all denna fröjd och glädje och lycka innefattade över 70 mils bilkörning. Så mest fridefullt var det nog att samtliga bilar som användes fungerade problemfritt. Särskilt när min lilla Skoda hjältemodigt tuffade genom 29 minusgrader i vackert vinterlandskap, med mig ensam i bilen, och tanken slog mig: "Vart är jag? Vilken by passerade jag senast? Hm. Om jag får motorstopp nu så vart säger jag att jag befinner mig? Och vem ringer jag?"  Lyckligtvis fick jag aldrig motorstopp på okänd mark. Och jag slapp frysa ihjäl som snubben som skrev dagboksanteckningarna till bestsellern "Into the wild" där han sakta tynar bort i en

Min häst har ränder som en zebra

Bild
Jag frågade Galishimo varför han hade zebraränder under rumpan. Om det kan vara så att det finns lite vildhäst eller zebra där någonstans bak i stamtavlan. Som ingen berättat. Han sa att det inte alls var zebraränder. Han sa att det var Fartränder. Ränder som man får i rumpan om man springer snabbt. Jag frågade om det kanske inte var ränder utan bristningar? Han har ju blivit lite tjockare på sistone. Galishimo avslutade konversationen.

Att inte ha barn

Bild
Jag sörjer ju fortfarande att jag inte har barn och familj. Jag läser fortfarande om föräldraskap och fastnade i denna statistik. Det är två amerikanska föräldrar som läste studier om nivåer av lycka hos dem och hos andra föräldrar. Resultaten var tydligen inte så roliga. Fyra studier visar samma mönster. Känslan av glädje sjunker dramatiskt när man har barn. Och märkligt nog stiger den när barnen flyttat hemifrån. Jag tar det inte på fullt allvar men samtidigt så måste jag le lite snett. Det måste vara jättesvårt att vara förälder idag. Barnlöshet (eller att inte ha en familj) kanske inte är det värsta som kan drabba mig.  Om än det känns så, ibland. Här har ni hela föreläsningen

Årets mörkaste dag - vintersolståndet

Bild
På vikingatiden var det tradition att fira vintersolståndet. Man firade att våren och sommaren snart var här.Den här dagen var första dagen på det nya året. Festligheterna kan jämföras med vårt nyårsfirande. Nu skulle det vända mot ljusare tider. Nu gick tiden mot  dagar med mer ljus, det gick mot vår, därför festade man med mat och dryck. Vikingarna var inte så noga med vilken dag de ställde till med fest huvudsaken var att den skedde någon gång under den mörkaste årstiden. Själv ritar jag och Galishimo figurer i snön, på årets mörkaste dag. Jag hoppas att vi snart vågar galoppera fritt på ängen! Där jag bor gick solen upp klockan 09.45 på morgonen, och den gick ned klockan 13.25 på dagen. Vi hade 3 timmar och 43 minuters dagsljus...  

Arabhästens gångarter

Bild
Ibland blöder hjärtat lite när jag hör hur folk resonerar kring arabhästen och dess rörelser. Arabhästen måste få bättre gångarter. Och med bättre gångarter så menas rörelser som ser mer artistiska ut. Arabhästen måste lyfta sig mer, röra bogarna mer och vinna mer luft under marken. Man ändrar ett avelsprogram som är äldre än bibeln (!)  för att få araben att se mer artistisk ut, så den liknar moderna hästraser mycket mer. Men arabhästen är nästan den enda hästen i världen som man kan träna upp att rida 16 mil med. På en och samma ritt! SEXTON MIL. Varför är då denna häst bättre än alla andra hästar på att bära ryttare sådana ofattbart långa sträckor? Ja. Därför att arabhästen har perfekta gångarter. Perfekta gångarter i det avseende att de kan förflytta sig långa sträckor i snabb takt, utan att förlora energi. De har små muskler som inte är så starka, utan mer uthålliga, och de lyfter inte benen onödigt. De får sällan skador och har härdiga ben som de sätter mjukt mot marken, och sm

Men inte har han väl blivit... t...

Bild
Men inte har han väl blivit... ni vet... det där ordet som börjar på "T" och slutar på "jock"? Nej, det måste vara kameran. Den har ju fish-eye perspektiv. Min skönhet kan väl ändå inte vara T med Jock.  Det är inte möjligt. Inte han. Inte min lilla räka. Eller?! .

Lite ridning igen

Bild
Jag har börjat rida Galishimo igen nu när det äntligen är lite mindre hårt på marken! Snön som kommit över natten, har dämpat marken ganska bra. Galishimo skötte sig inte strålande så det blev lite mindre ridning än tänkt. Det var lite mitt fel för jag red lite för långt bort, och när vi skulle vända riktning och rida hem så fick han ju lite panik ("Vad flyr vi från?! Va?! Jag ser inget!!!) och då blev det pannkaka av allt. Han tolkar en vändning som en tvekan eller flykt från min sida och jag måste jobba lite mer på att han ska bli trygg med det. Och då är det ju smartare att "vända" närmare hemmet och inte börja allra längst bort på fältet så det blir panikbråttom hem. Nåja. Hem kom vi till slut! Jag tog inte med knasrycken på filmen...

Den inre väderleken

Bild
När jag tänker på det här med lycka, och hur man fångar den, så försöker jag tänka att jag borde kunna hitta lyckan i det enkla. För gudarna ska veta att jag inte funnit lyckan i det svåra. Men jag tänker väldigt mycket på att inte försöka vara så materiell. Jag behöver inte köpa så mycket saker jag inte behöver och att jag inte borde tänka att "det blir bättre sedan när jag bara..." Man borde inte bli lyckligare av att renovera köket eller köpa nytt sängöverkast eller köpa tre sprittans nya Tervar. Less is more. Vila och återhämtning och rutiner borde göra susen för mycket. Eller är det en utopi? Är den moderne munken lycklig? Eller måste man ha en ny kyl i retrostil i köket? Jag vet faktiskt inte. Kanske behövs tre Tervar. Eller hund av annan ras. Som den här som jag hittade ute på blocket. Kan någon svara på det, va? För mig känns det som om "lycka" är ett hav av hormonblobbor som skapar små vågskvalp i huvudet. Ibland har man en dålig dag. Ibland har ma

Det är alltid tillfredsställande att summera utvecklingen

Bild
Galishimo år 2012 Galishimo år 2013 Galishimo år 2014!

Det är jobbigt att prata om, men inte att skriva

Bild
Jag har på mig vinterjacka och fluffiga vinterkläder när en ung, vacker Personlig Tränare kommer fram till mig på gymet. "Hej, var det du som ville introduceras till bakfickan?" frågar hon vänligt och ler. "Ja." "Hur var det, ville du ha någon form av personlig tränare för att lära dig styrketräna?" "Eh... jag vet inte... tror inte det. Jag vill bara veta hur det ser ut och om man behöver portkod eller så..." svarar jag och skruvar lite på mig. Hon verkar väldigt trevlig. Plötsligt känner jag mig obekväm och klumpig, i min vinterjacka. "Men du vet att personlig träning ingår i ditt medlemskap?" frågar hon igen. "Ja." "Har du tränat förut någon gång?" frågar hon. Jag känner mig fruktansvärt blyg och obekväm. Jag skruvar lite på mig och rodnar lite. "Ja." "Toppen. Vad har du tränat förut då?" "Ja... triathlon. Och multisport.. Men för flera år sedan... Jättelänge sedan...." mum

Älskade, älskade KROPP!

Bild
Jag har varit på gymet tre gånger den här veckan och det känns bara härligare och härligare. Älskade älskade kropp. Som jag har saknat dig. Jag har saknat mig själv. Njutningen av att röra på mig. Jag trodde aldrig att jag skulle må så här bra igen. Det var så många år sedan så jag hade gett upp hoppet om att ha den där extra gnistan och energin för att pressa kroppen. Jag hade aldrig trott att den gamla gnistan fanns kvar hos mig, men det gör den. Det är skönt att vara på gymmet och kroppen responderar så friskt på övningarna. Det är lycka. Det är ren och skär lycka. Jag har ju ett helt annat liv nu så det går ju inte göra de saker jag gjorde förut, men jag kommer inte att sluta röra på mig så länge jag känner mig pigg. Det kommer inte att hända. Må så vara att jag bara springer 20 minuter då och då. Stilla kommer jag inte att bli igen, inte så länge det känns så här bra! En bild från den gamla goda tiden efter ett simpass i havet.

Långpromenader är inte Galishimos grej

Bild
Galishimo tyckte att jag var jobbig idag, som krävde att han skulle vara Tjänstgörande Hund. Korta promenader är roliga men när vi varit ute i över en timme så är det inte roligt längre. Han gick två meter efter mig och sölade på vår långa söndagspromenad. Han gick så långt bakom mig som bara linan räckte. Med öronen lite bakåt och sänkt huvud. Han var sur tills vi mötte en tant och en farbror och tanten utbrast: "Men vilken vacker häst du har! Vilken vacker färg! Han är ju alldeles gråmelerad!" och så frågade hon ödmjukt om hon fick hälsa på honom. Det fick hon. Galishimo sken upp. Äntligen någon som såg honom för den fantastiska häst han var. Öronen spetsades och ögonen glittrade på honom. Han blev precis så vacker som hon beskrev honom. Så då traskade han ståtligt bredvid mig en stund... Tills han insåg att jag inte alls "upptäckt honom på nytt" utan fortfarande fokuserade på långpromenaden. Då blev det tråkigt igen. Så då sackade han efter. Och suckade. Jobbi

Löpning

Bild
Jag sprang tio minuter i 9,5 km/h på löpbandet. Jag kände puls och hur andningen blev lite ansträngd. Jag kände porerna öppna sig och svetten bryta ut. Jag andades andfått men inte krampaktigt. Jag kände mig pigg och absolut inte tung. Svetten rann i nacken och mitt nackhår blev lite lockigt och klistrat mot halsen. Ansiktet rodnade lite av ansträningen. Förut har jag inte klarat mer än tre minuter. Förut har tempot varit precis över gångpromenad. Förut har jag blivit för trött för att springa, innan jag ens blivit anfådd. Det har varit som att springa i lera och jag har bara trott att det berott på mental trötthet eller dålig kondition. Det var det inte. Det var brist på Magnesium. Jag gick av löpbandet efter dessa tio minuter, och kände mig lyckligare än någonsin. Tänk att få uppleva det här igen. Energin och blodgenomströmningen genom kroppen. Min kropp! Två år sedan. Jag var så trött, så grymt trött... och stressad. Stress drar ut magnesium ur kroppen. Nu börja

Allt handlar inte om att rida

Bild
Galishimo njuter över att bli longerad ute. Han har lite mindre krav på sig trots att jag tränar honom en hel del. Däremot så är jag ju inte lika rädd när jag longerar honom som när jag rider, så om han drar iväg med ett glädjeskutt eller börjar jaga upp sig själv över "något han såg" så blir jag inte lika arg och spänd och kräver att han måste skärpa sig. Nu är det ju inte lika viktigt, eftersom jag står tryggt på marken. "Han får väl vara uppjagad då..." tänker jag, och väntar tills lugnet lägger sig igen innan jag fortsätter. Det verkar som Galishimo mår bra av detta. Han är väldigt rar mot mig nu. Han gnäggar när han ser mig och kommer genast i hagen. Han busar hela tiden och tar varje tillfälle i akt att leka med mig. Han tar mitt spö och håller fast det i munnen, han tar mina handskar, han tar longerlinan, han drar upp karborrefästena på ärmsluten på min overall. Han busar hela tiden med mig och jag försöker låta irriterad, men han vet att jag har svårt a

Barnfrihet- Lagen i Nebraska

Bild
År 2008 så bestämde sig Nebraska för att det inte längre är olagligt att överge sina barn. Tanken var att bortlämnade spädbarn inte skulle dödas eller hittas övergivna på gator och i gränder. Föräldrar som inte klarade av sina spädbarn kunde nu lämna av dem på en särskild plats utan att bli rädda för att bli åtalade.  Efter några veckor efter att lagen infördes så började föräldrar lämna av sina barn. Problemet var bara att barnen inte var spädbarn, som lagen avsåg, utan äldre barn och tonåringar. Faktiskt så blev inte ett enda spädbarn bortlämnat. Efter några månader hade 36 barn blivit inlämnade och 22 av dessa barn var över 13 år. En 51-årig mormor lämnade en 12-årig pojke. En pappa lämnade av hela sin familj, nio barn mellan ålder ett till 17! Sedan spred sig ryktet om Nebraskas tillåtande lag och föräldrar började köra från närliggande stater för att lämna bort sina barn utan att bli anmälda. Innan året var slut hade man tagit bort den tillåtande lagen... Jag bara säger att.

Den här sorgen

Bild
Jag är fascinerad över min sorgeprocess över Terven. Jag trodde aldrig den skulle bli så här utdragen. Nu när jag blivit piggare och njuter av att åka till gymmet så drabbas jag plötsligt av skuldkänslor. Jag får skuldkänslor för att jag "njuter" av att inte behöva vara hemma, som jag behövde när jag hade Terven. Då kunde man inte vara på gymmet hur länge som helst, då fick jag alltid rappa på lite, så inte Terven skulle bli för ensam. Jag kunde inte byta om, duscha och sminka mig på gymet, det gjorde man hemma, för att inte vara borta onödigt länge. Det var viktigt för mig att vara med henne. Och så hade ju alltid promenaderna hög prioritet. En timmeslång promenad per dag, minst! På helgerna ännu längre! Nu, när hon är borta, så kan jag skippa promenaderna och göra annat i stället. Och det kan ju vara skönt. Väldigt skönt. Men då slår skulden in. Ska jag går runt och njuta nu när min bästa vän är borta?! Hon som följt mig genom halva sverige? Hon som sett till att ja

Men HEJ kroppen!

Bild
Long time no see! Jag gick till gymet i morse, innan arbetet. Jag blev helt förbluffad över hur kroppen reagerar på träning och hur den verkar må. Allting sitter på plats (nåja, tuttarna sitter 4 centimeter längre ned, typ). Allt är färdigriggat. Löpningen är inte alls lika svår och tung som i somras. Det går inte ens att jämföra. Har inga känslor av tunghet i kroppen utan bara normal energi och en känsla av välbehag när jag rör på mig. Precis som förr i tiden. Precis som för flera år sedan.   Det här är så bra! SÅ BRA!

Nu vågar jag säga mirakel

Bild
Självklart är jag inte personlighetsförändrad av magnesiumtillskottet. Men några uppenbara saker har förändrats i vardagen, som inte varit där på flera år. Nu radar jag upp lite. Jag har sju matlådor i frysen as we speak. Mest kyckling i citronsås och ris. Jag räknade även ut vad varje portion kostar mig och de kostar mig precis 31 kronor styck. Jag har inte haft överskott av matlådor i frysen på flera år. Jag har bara inte haft lust. Jag har även börjat intressera mig för recept igen.. vilket jag inte gjort på flera år. Jag kliver upp klockan 05.00 varje morgon. Det har jag inte heller klarat på flera år. Det. Har. Bara. Inte. Gått. Nu är det piece of cake. Det är bara att ställa klockan klockan 05.00 och släcka lampan för att sova klockan 21-22... inga krångligheter. Jag vaknar utvilad, och jag är på arbetet klockan 06.00. Redo att jobba! Mina mörka ringar under ögonen har blivit mindre framträdande och jag har inte samma behov av att sminka över dem. (Att säga att dom

Det här med gångarter

Bild
Jag har insett att Galishimos gångarter inte är så flashiga. Galoppstegen är nog till och med under "mediokra" om man tittar på det från ett "dressyr-perspektiv". Å andra sidan så är hans galopp löjligt bekväm och reglerbar, just för att han tar så små och markbundna steg. Galishimo som är en arabhäst kommer ju från ett väldigt gammalt avelsprogram, som fokuserade på användbarhet och uthållighet. (Jag misstänker även att man någon gång under avelsprogrammet prioriterat "Gullighet" framför andra önskvärda egenskaper... men jag har inga som helst vetenskapliga belägg för detta... ) Det här dressyr-struttandet kom som ett väldigt sent inslag i arabhästens tusenåriga avelsprogram. Så vi kämpar vidare och är stolta över våra "ekonomiska steg", eller vårt "flow" som mamma kallar det. Det gäller att göra det bästa av vad man har! .

Tjänstgörande Hund och Tjänsgörande Hovslagare

Bild
Galishimo sköter sig fint som Tjänstgörande Hund. Det går inte vara annat än nöjd på våra promenader. Nu börjar han lära sig att han ska stå stilla när jag ska fotografera honom med mobilen. Nu har han dessutom fått fina nyverkade hovar. Jag kände mig lite löjlig men jag gav faktiskt min hovslagare en julklapp. För att han bara är så bra. Han har haft Galishimo sedan jag köpte honom och han är jätteduktig med honom. Alltså hovslagaren är duktig med Galishimo. Galishimo är verkligen inte duktig med hovslagaren. Galishimo letar febrilt efter sätt att komma undan från detta onödiga ont och hovslagaren har ett väldigt bra tålamod och ett mjukt sätt. Hovslagaren kommer dessutom alltid i tid, Galishimo tappar sällan skorna, hovarna är alltid fina och det är lätt att få en snabb tid. Då förtjänar man en liten julklapp. Faktiskt.

Livsviktigt eller inte?

Bild
Det är så himla många religioner kring ridsporten och det är svårt att bedöma vad som är bra eller inte. Fakta är ju att många hästar inte lever hela sina hästliv utan avlivas tidigare än nödvändigt eftersom de rids och tränas på fel sätt. Så då måste man tänka till för att göra något annorlunda. Men det är ändå inte lätt alla gånger. Det är som att välja religion och så måste man stenhårt tro på det. Eller som att välja politiskt parti och sedan hålla fast vid det. Jag tvekar ofta. Som nu när underlaget är hårt och fruset. Vissa låter sina hästar vila helt så benen inte ska skada av det hårda underlaget. Vissa motionerar hästarna eftersom de behöver motion för att inte få kolik eller överviktsrelaterade sjukdomar. Vissa tror att järnskorna skadar senor och ligament och hästens mun är dessutom inte anpassad för bett, så därför borde man både undvika järnbett och järnskor. Men om man är utan järnskor nu så kan man inte motionera hästen så lätt om det blir halka... då är ju frågan h

Underbar lördag

Bild
Livet rullar på tämligen smärtfritt just nu. Väldigt smärtfritt faktiskt. Jag har ägnat morgonen åt att äta choklad och kaffe som jag brukar starta mina lördagsmorgnar, och så brukar jag titta på lite tv-program från datorn i sängen. Sedan åt jag frukost och gjorde mig fin för att julhandla. Råkade ju till och med hitta en liten grej till mig själv när jag ändå var där, en lite lättare vinterjacka att ha... Ursäkta att jag lägger in en bild från toaletten. Men de flesta toaletter har bra speglar och just denna toalett är perfekt för selfies. Den finns på mitt arbete, och mitt arbete ligger ju väldigt centralt, nära köpcentret. Förutom att spegeln är jättestor så finns det ett stort fönster vid sidan om toaletten så ljuset inte kommer rakt uppifrån. Den ultimata selfie-toaletten, helt enkelt.  Sedan så fick Galishimo vara "Tjänstgörande hund" och vi gick på promenad. Jag saknar terven och våra promenader tillsammans. Jag behöver gå och ha en kompis med mig. Så han får va

På den här fronten händer det ingenting heller

Bild
På hästfronten kan jag berätta att ingenting heller händer. Jag tar promenader med Galishimo och så provar vi en galopp, samt en stretch, i vardera håll, för att se om han är pigg och hel fortfarande. Det är han. Jag har insett att jag uppskattar dessa promenader lika mycket som ridningen. Han är ju en trevlig häst som alltid är glad. Att promenera med en häst med spetsade öron och nyfiken blick är balsam för själen. Rida kan vi göra sedan... .

Inhandlat till köket

Bild
Jag har letat efter en kökslampa att ha i mitt lilla kök. Taklampan ger för mycket ljus ifrån sig och det känns mindre sofistikerat att ha igång lampan på köksfläkten. Men idag, klockan halv sex på kvällen, just innan jag skulle sluta arbetet, så fick jag en liten energikick och gick för att leta på Clas Ohlssons. Där fanns den! Inte som jag föreställt mig men kanske lite bättre! Väldigt billig litet dekorationsträd för 99 kronor som du hittar här! Jag bor ju i en liten etta, och det första man ser när man kommer in genom hallen är mitt kök. Ganska nyligen så satte jag dit ett vitt draperi för att man inte ska känna att man går direkt från trapphuset in i köket, och nu har jag även satt dit lite mysbelysning. Den får vara på när jag är på jobbet så den lyser mig välkommen när jag kommer hem i decembermörkret. Det ska vara skönt att komma hem!

Här blir inga barn gjorda...

Bild
Jag har haft en liten livskris de senaste månaderna. En smygande livskris. Det är det här med barn. Jag har längtat otroligt mycket efter barn hela livet, och efter familj. Det har varit ett starkt sug, en sorg och en avund till andra människor som verkar "få till det" utan att ens anstränga sig. Så jag har varit ledsen, och grubblat, och funderat denna höst. Jag har pratat massor om det och vridit och vänt. Jag har pratat med vänner, kollegor och framför allt min mamma. Jag har fått lite olika bemötanden från olika personer. Vissa har blivit obekväma och sagt "Men tänk inte så! Såklart du ska få barn! Såklart det kommer!" samtidigt som andra varit lite mer accepterande: "Du vet... barn är faktiskt inte allt. Ibland är det ett mindre helvete. Ett slags kärt helvete. Hur som helst är det verkligen inte som man tänkte sig..." Min mamma tycker att det finns många sätt att vara lycklig på och att barn inte är avgörande för hur lycklig man blir i livet. H

Titta vem som kan stretcha!

Bild
Minns ni den här bilden, från det här inlägget? Inte det? Nähä. Då ska jag tala om det en gång till. För ett halvår sedan beskrev jag vad jag ville uppnå med Galishimo, med diverse pedagogiska pilar och bilder. Bogen skulle höjas och halsen skule längas och stretchen skulle stretchas. För att det är nyttigt för hästar och de blir dessutom fina av det. Som hjälp har jag använt schambonlinan som hjälper häststackarn att förklara vad tusan jag har tänkt. Gör han fel stramar det någonstans, gör han rätt så märks inte hjälplinorna inte av, utan slackar.  Och så har jag upprepat övningen intill döddagar. Om och om igen. Inte så långa stunder åt gången utan korta pass, minst en gång i veckan. Det räcker med tio minuter. ... och här ser ni skillnaden. Lite svårt att sätta fingret på vad som hänt, va? Men pilarna i första bilden visar lite på vad som hänt. Halsen är lite längd och bogen är lite höjd. Hästen ser ut att stretcha. Jag tycker faktiskt att han uppnått en fantastisk s