Inlägg

Visar inlägg från april, 2013

En pinsam bekännelse

Bild
  Pinsamt kanske, men den f.d. multisportaren, f.d. Triathleten, f.d. Fallskärmshopperskan som gjort En  Svensk Klassiker, som även ridit in ett arabiskt fullblod, just HON är ganska nyfiken på att lära sig sticka. Jag förstår mig inte på min egen personlighet. Kanske är jag lite prestationstrött. Inte bara relationstrött alltså. Jag tänker att det skulle vara mysigt att sitta framför tv:n och pilla på lite. Jag kan tänka mig vilka i min kompiskrets som tycker jag börjat bli fjantig, men... Ja. Ändå.

Pyssel

Bild
Jag kommer nog generellt att läsa en hel del böcker ett tag framöver. Så fort jag tänker på taxen så får jag skuldkänslor och känner mig som världens största idiot och vill bara gråta. Men man kan ju inte hålla ihop en relation för taxens skull. Om än det är ett gott skäl, så är det kanske inte tillräckligt.   Eventuellt inte.       Nu kommer jag att nerda ohämmat, framöver. Jag brukar inte gilla thrillerböcker men Triologin om Viktoria Bergmans svaghet, är inte dålig. Författarna (plural!) har en förmåga att beskriva hemskheter utan att skriva om den faktiska hemskheten, utan bara kontexten på ett sådant sätt att man blir berörd och tagen ändå.    Nu är jag på den sista delen, av Viktoria Bergmans svaghet: Pythians anvisningar. Efter jag avslutat triologoin ska jag läsa den lovprisade boken "Little Bee". Sedan vill jag hitta någon hästbok också. Kanske något naivt och lite glättigt från Marian Keyes, kan hända... Jag har ett trängande behov av att småpy

En vecka avklarad

Bild
Nu har jag bott en vecka "hemifrån". Jag åkte förra söndagen och har bott lite där det gått att bo. Jag har behövt fundera lite. Efter en vecka så hade tre vänner med gemensamma krafter fixat ett litet hus för mig att hyra, en tv och lite möbler. Så jag kunde bo där. "Slappna bara av, vi ordnar det här. Du behöver inte göra något." sa en kompis när jag oroligt började prata om lastsläp och dragkulor och bensinpengar. "Vill du ha gardiner?" frågade dom till och med, men då ruskade jag på huvudet. De behöver inte slita ihjäl sig. Det här är ju mitt val. Finaste terven får bo hos pappa och Kristina så länge. Taxen tillhör exsambon, och det brände i hjärtat att plocka upp den strävhåriga, varma lilla taxkroppen, och pussa henne hej då, så mycket jag kunde. "Jag får säkert vara hundvakt åt dig, i framtiden!" sa jag till henne. Eller kanske sa jag det till mig själv, mest. Hej då, sötaste...     Pappa och Kristina sa att de med gläd

Det kommer inte att hända

Bild
En tråkig sak som verkligen plågat mig de senaste månaderna är drömmarna jag bar när jag flyttade hit. Jag sade upp mig från mitt arbete, sålde mitt fina hem vid hamnen, och gav bort nästan alla mina möbler till Röda Korset. Jag var 30 år och jag flyttade 70 mil och lämnade mina vänner och mitt gamla liv, för att börja mitt nya liv med sambon i Västerbotten. Jag drömde om förlovning och giftemål. Jag drömde om att äntligen få bo i ett hus, på riktigt. Kanske en hästgård, eller i närheten av en hästgård? Jag drömde om att bära ett barn i magen och jag drömde om en stabil vardag. Jag drömde om gräsmatta och jag drömde om att få plantera lite plantor i jorden och låta dem växa. Han pratade ofta om att vi borde åka utomlands, då jag knappt aldrig varit utomlands i hela mitt liv. En solsemester, pratade han om. Ofta. Och att förlova oss. Två år har gått och ingenting har hänt. Jag har varit inneboende i min sambos tvåa sedan dess. Men ingenting har hänt. Ingen förlovning. Inget giftemål.

Försöker smälta intrycken

Bild
"E n fröjd att se dig, Katarina, du var en av de som gav mig ett leende på läpparna:) och underbar liten häst du har" skrev tjejen, som var arrangör för kursen, till mig, idag. Jag började blinka lite för att slippa gråta IGEN. Och jag kände en klump i halsen. Igen. Jag känner mig så stolt över honom. Och stolt över mig, som vågade utmana mig själv. Jag vågade visa både mig och hästen, i ofärdig form.   "You have a very easy horse, but you need to work him hard with a lot of training. He has too much mental -and physical energi, to be treated as a baby." .

Jag bangade inte!

Bild
Är jag tjejen som bangar? Nej, jag är inte tjejen som bangar. Även om det kostar både pengar och värdighet. Det är nämligen så att en väldigt känd dressyrinstruktör från Portugal håller dressyrlektioner en gång i månaden i vårt stall. Se bild ovan. Kvinnor vallfärdar till honom med sina hästar och han kan allt inom Den Högre Skolan och lite mer avancerad dressyr. Nu råkade någon tvingas avboka sin privatlektion och arrangören frågade om jag och Lilla Pellefant ville rida för en riktig storskrällare. "Ja" sa jag, och tittade tveksamt på Snurre Sprätt, som för tillfället gjorde crazy eyes och tuggade frenetiskt på bettet. "Jag har inga pengar, bara." Fortsatte jag. "Äh, betala när du har råd!" Sa arrangören och log vänligt åt mig. Nej. Jag kan ju inte banga. Så plötsligt satt jag där, på Galishimo, inför ett engelsktalande proffs. Med min westernsadel. Som kanske inte passade så bra för tillfället. Lite otippat sådär. Jag var sjukt nervös. In

Galopp!

Bild
Jag har börjat jobba med galoppen nu när jag rider. Jag tycker uppriktigt att det är skitläskigt. Precis som skritten var skitläskig, och traven var lite lätt läskig, så är nu galoppen ytterligare en mental tröskel för mig att komma över. Sedan rider jag ju faktiskt ett väldigt känsligt arabiskt fullblod, med väldigt mycket energi. Han är en dramatiker, inte en ridskoleponny. Och han har inte fyllt fyra år ännu. Tur att han alltid stannar på Ptro! För det var vad jag skrek. Efter fyra väldigt obalanserade, vingliga och energiska galoppsprång. PTRO!!! Genast fryser det arabiska fullblodet till sten och stannar upp mitt i språnget och höjer huvudet och tittar på mig, där jag sitter på hans rygg. Han stannar omedelbart, utan en sekunds fördröjning. Precis som han alltid stannat när jag sagt till. "Duktig häst." Säger jag förnöjt. Med pulsen uppe i 170 slag per minut och med rosiga kinder. "Välsignade unghäst." Lägger jag tacksamt till. Som lyder så fint. Jaja. Ge

Hjärtat är svagt

Bild
Idag när jag skulle till stallet så såg jag i ögonvrån hur Galishimo upptäckte mig, från andra sidan hagen, där han åt mat med sin hagkompis. Jag bestämde mig för att så tyst som möjligt smyga förbi till foderladan och hämta lite godis att ha i fickan till honom, innan jag lockar på honom. "Ihhhhh!" hör jag, lite bäbisaktigt, på avstånd, bakom ryggen. Jag vänder mig om och ser hur han skyndar sig till hagens utgång. Jag smyger undan och skyndar mig till foderladan. Plockar lite godis i fickan. "IIhhhhh!" hör jag, från utsidan av foderladan. Jag ler lite och skyndar mig ut ur foderladan och tillbaka till hagen. Han står vid utgången och trampar. Han har fortfarande lite hö i munnen. "IHHHHHHH!!!!!" skriker han högre, och mer uppfodrande så ångan ryker om näsborrarna. Jag har aldrig varit med om en häst som lämnar mat och kompis för att kalla på sin ägare. Det är så värmande för själen, det går knappt att beskriva. Hjärtat blev för svagt. Jag kun

Vilken inriktning har du?

Bild
På sista tiden har jag fått frågan: "Vilken inriktning ska du ha med din häst nu? Western?" (eftersom jag har westernsadel). Jag har inte bestämt mig ännu. Grejen är ju den att varje inriktning inom ridning är lite av ett politiskt parti. Om man gillar western så måste man i princip anamma hanteringsmetoden " Natural Horsemanship " eller " NH " som det kallas, och man måste då dela värderingar med alla andra som utövar detta. Om man gillar engelsk dressyr så behöver man inte anamma NH utan då utövar man logik, system och konsekvens. Och hjälptyglar om så krävs. Om man kör klassisk ridkonst så ska man inte gilla inspänningstyglar (hjälptyglar) och det är väldigt viktigt att utöva Harmoni med hästen, eller så MÅSTE man vilja öka sin kommunikation med sin häst. Det anses vara lite av en livsuppgift: Att bli ett med hästen. Med varje inriktning så följer det vissa kulturer och åsikter. Som man helst måste dela. Annars är det något konstigt. T

Hej Lyxfällan!

Bild
Jaha. Då var månadens pengar slut. Efter att i början av månaden ha betalat av alla räkningar och boendekostnader, gett tillbaka 4000 kr till sambon från lånet, köpt en ridningsoutfit (1000 kr), tankat bilen (600 kr), köpt en ljudbok (300 kr) och en sadelgjord (700kr) till sadeln (den andra gjorden var bara till låns och skulle lämnas tillbaka till uppfödaren) samt betalat in pengar till vårt gemensamma matkonto så *slurp* Mitt egna saldo var 188 kronor senast jag tittade. Minus 34 kronor för onsdagens lunchlåda, minus 70 kronor för garagekostnaden då jag tog bilen till jobbet, minus 43 kronor för torsdagens lunchlåda... 41 kronor, alltså. Förtioen svenska kronor. Ändå så suktar jag efter allt jag ska köpa på nästa lön. Vissa saker måste man bara ha. Hästversionen av "I do my own stunts" har kommit till sverige. De finns på zazzle.se. Måste. Ha. MÅSTE. (För inte har ni väl glömt de två flygturerna Galishimo bjöd på, under inridningen!?) 

Visst blir man glad när man möts av detta

Bild
"I know i can be Difficult, dangerous and crazy. But I'm so TOTALLY worth it."

Trött

Bild
Jag är riktigt trött nu. Jag har lagt ned så mycket energi på att ändra mina matvanor, gå ned 10 kilo i vikt, byta arbetsuppgifter, och rida in hästen. Jag har snart avbetalat skulden till sambon också och då kommer ekonomin att ticka på plus. Bara 4000 kronor kvar till honom. Nu vill jag bara ligga i sängen och reflektera. Låta kugghjulen rulla färdigt, tänka mina tankar färdigt, och bara smälta allt. Gärna med slutna ögon.

Fin

Bild
Jag tittar på bilderna och filmen från idag, och kan inte sluta le.   Så fin han är.   Så fin.          

Fina kläder och foton. :)

Bild
Det snöade och var tre minusgrader ute.   Så förnuftmässigt så var det fel att strutta runt i sommarjackan och känna sig fin. Känslomässigt är det en jättebra idé att strutta runt i sommarjackan.   Vi blev ju fina!   Galishimos skötte sig jättefint som vanligt och gjorde sitt allra bästa. Fast det var tredje passet på tre dagar så han var lite trött idag. Trött får man vara, om man är en så duktig häst. Nu blir det några vilodagar, för hans del!   Tack till underbaraste sambon som fotat.          

Nya (rid)kläder!

Bild
  Jag fortsätter gå ned i vikt och njuter verkligen. För ett halvår sedan vägde jag in mig på gymet på 69 kilo. Nu har jag långsamt gått ned tio kilo! Jag kunde inte låta bli att köpa mig en ny, fin outfit att ha i stallet. Ridbyxor från Horselife och en matchande vårjacka från Equipage.   Nu är jag redo för våren!          

...men ingen är som MIN

Bild
När jag kom hem så insåg jag varför jag bara har en häst. Ingen är som Galishimo.   Ingen är, och kommer någonsin vara, som min första egna häst.      

Arab-frosseri

Bild
Jag åkte till Galishimos uppfödare idag. De bor så vackert. Jag skulle verkligen kunna tänka mig att bo på landet...   Galishimos pappa Bey Gali.     Jag tyckte det var slöseri med fina gener att inte låta honom få härja fritt i stoflocken. Kan det bli för många av Bey Gali? Knappast! Jag skulle också kunna tänka mig att ta hem honom.   Den här hunden hade passat fint i vårt vardagsrum. Någonstans mellan terven och taxen, hade den passat. Så fin! Vackra Miranda skulle kunna rymmas hemma hos oss också. Kanske i lösdriften hos Galishimo. Jag kunde även tänka mig att ha henne hemma i vardagsrummet.     Damen i mitten är gravid. Damen till höger har bara dragit på sig en äkta pondusmage värdig en äldre dam (24 år).     Här hade jag verkligen chansen. Teoretiskt sett vore det möjligt att peta in katten i bilen och ta med sig den hem utan att någon märker något. Katter försvinner ju hela tiden utan att folk begriper varför. Tyvär

Lydnad utan Linor

Bild
Jag tränar ibland Galishimo utan linor, och han börjar förstå vad det handlar om. Finkillen!

Flera framsteg

Bild
Det blåste ute idag, och Galishimo var på helspänn. Han skyggade i hagen, spratt till när jag skulle in med honom i stallet, och kunde inte stå stilla med alla fyra hovar i marken. Han blev rädd för de andra hästarna och började nervöst ruska på huvudet och tugga överdrivet frenetiskt på bettet. Han stirrade storögt på allt som kunde tänkas farligt och sparkade och bockade.Tydligen släpper han pälsen nu och tydligen kliar det något vansinnigt, för han blev alldeles nipprig av glädje av att bli ordentligt kliad på kroppen. Jag hade glömt att boka ridhuset också. En annan dressyrryttare var där och red runt. En ryttare som jag kanske inte känner mig helt bekväm med eftersom jag inte känner henne. Jag brukar bara låta min mamma och min sambo se på när jag rider. Jag vägrade sitta upp inför uppfödaren när jag fick låna sadeln. Jag har varit alldeles för spänd och sårbar för att blotta strupen inför någon annan. Idag var Galishimo som en liten förskräckt sprattelgubbe, och inte helt lät

Bästa hundarna!

Bild
  Under påsken har jag gått på en långrpomenad per dag, med hundarna.   Skoterspåren har hållit fint att promenera på, så vi har kunnat följa olika skoterspår i skog och mark.   Jag kan inte tänka mig ett bättre sällskap än dessa damer.           Kiara har glömt att hon är tolv år och springer på som om hon bara var tre...              

De Små Tingens Gud

Bild
  En liten sak som gjort mig glad Att se mamma gosa med taxen (och terven).   Jag har äntligen haft tid att med omsorg leta reda på ett nytt nagellack OCH målat naglarna. Det ni! De Små Tingens Gud nickade och sade att detta var Gott. En liten sak som skänker glädje och som jag försöker göra minst en gång i månaden: Smörja ridstövlarna. När jag smörjer dem så förvandlas de  från stinkande jordiga skor, till skinande mjuka, svarta, snygga stövlar som jag nästan kunnat ha på jobbet i stället...