Livet är förändring

Jag dricker sällan alkohol och slutade dricka mig berusad när jag var i tidiga 20-åren,  men nu, under semestern, avslutar jag gärna kvällen med ett glas rött vin. Så lyxigt. Så välbehagligt. Så väldigt, väldigt semester.

En jobbig del med Galishimo är att han är så perfekt, på något vis. Han är fantastiskt vacker, känslig och temperamentsfull. Ibland får jag känslan om att han alltid kommer att vara lite vild i hjärtat. Han är ambitiös, kraftfull och eldig. Ibland ser han ut som en valpig och okordinerad  ponny, men allt oftare så ser han så  gripande stolt och värdig ut. Han är verkligen inte i närheten av "ett ök" och han kommer aldrig att nedlåta sig till att bli en "havremoppe". Han vet att han är skapad av Allah och de fyra vindarna och det får man inte ta ifrån honom. Det är mycket att ta tillvara hos honom. Hans temperament måste tyglas men inte släckas. Energin ska kontrolleras men inte tas ifrån honom. Det här är ingen svenssonhäst. Han kan både vara en gosenalle och ett laddat vapen. Och allt hänger på mig. Ibland känns det bara så... stort.

Det har inte varit lätt att återuppta träningen med Galo. Jag har känt olust inför att tömköra honom i galopp sedan han gick omkull. Han har varit så stressad sedan dess och själv har jag haft en knut i magen. Men jag tror på det här. Gör om och gör rätt. Övningar kan inte alltid sitta första gångerna man gör dem. Galo har ju sparkat massor när jag försökt tömköra in honom, och han har sparkat och bockat när jag försökte lära honom att trava under tömkörningen, så är det ju inte så oväntat att han skulle flippa när vi skulle lägga in ytterligare en gångart. Det var kanske inte så tippat att han skulle flippa på rygg , men det var väntat att han skulle tycka att det var svårt. "Gör om, gör rätt. Gör om, gör rätt. Gör om..." tänkte jag nervöst för mig själv och Galo trippade nervöst och stirrade sig oroligt omkring i ridhuset med frustande näsborrar. Vi värmde upp och sedan bad jag om galopp. Han ville inte utan började bara trava fortare och fortare. "Galopp, gubben. D

Vägen till mitt hjärta går via en dyng-grep. På lösdriften där jag hyr in Galo så finns det en koja full med halm som hästarna kan gå in i vid dåligt väder. Halm är ju jättebra som underlag till hästar för det blir luktfritt. Om man bara tar bort det övre lagret halm när man mockar så bildar det undre lagret en mjuk matta som är nästan helt fri från lukt och skön för hästarna att sova på. Sedan har en traktor forslat in rejält med halm varannan månad, och då har hästarna lyckligt haft väldoftande halm upp till knäna innan de trampat ned det.  Men någon gång per år (eller några gånger per år) måste man tömma ut rubbet. Och när man börjar rota upp i det undre lagret nedtrampad halm, så väller det upp en stank av urin som liksom blivit konserverat därunder. Och det är inte mysigt. Inte alls. (Om man inte är en snuskig liten tax som gillar att rulla sig i vidrigheter.) Efter att ha kämpat på i nästan tre timmar med att tömma hästarnas koja från trampad halm, skit och hästurin så erbj

Nej det är inte lätt det där med rabatten. Nu har jag dödat en hel del blommor och planterat nya. "Är de fleråriga blommor, eller?" frågade min sambos mor nyfiket i telefonen, varav jag svarade: "Det är BLOMMOR. Jag vet inte hur länge de lever. Förhoppningsvis lever de till på måndag om du vill hinna kika på dem." Helhetsintrycket på rabatten är lite spretigt. Men man måste ju börja någonstans... Pastellaklejan och Lupinen (tack Karina!) är ersatt med... Den Gula Spretsnafsen . Mycket fint.  Orange Miniflipp. Lila Pluttklasar.

Jag känner mig lite sliten och semestern kom verkligen i grevens tid. Sambon verkar också lite sliten. Under våren har han utbildat sig och arbetat borta en hel del. Själv har jag renoverat tvåan och kämpat på med både jobb och häst. Så midsommarafton blev en lång vila. Sambon fixade lite grillspett som smakade gudomligt, men annars lyfte vi inte ett finger i onödan på midsommaraftonen. Vila är viktigt (Japp. Ni ser rätt. Sambon använder terven som "huvudkudde")

Japp. Nu har jag minsann tid att spåra upp växterna. Detta måste vara en Pastellakleja. Den ingår i ett Perenn-släkte och är tydligen en väldigt gammaldags trädgårdsväxt som man oftare odlade förr i tiden. Den kallas även Akerleja, Fruns handskar, Dufvblomma och Blåkniljor. HA! Det ska jag säga om någon frågar. Eller så ska jag snäsa lite förnämnt och tillägga: "Fast det vetenskapliga namnet är förståss Aquilegia, men det visste du säkert redan..." Jag tror jag säger det till granntanten om hon fortsätter ha synpunkter på min rabatt. Handsken är kastad! .

Alienblomma: Den här gröna röran kommer det tentakler från. Betyder det att den ska blomma? Eller betyder det bara att den har tentakler? Jag har ägnat dagens semestermorgon med att försöka skapa en söt liten rabatt på framsidan. Det känns som att jag klampar runt på fullständigt okänd mark när jag lite tafatt börjat påta i rabatten. Det märks nämligen med all tydlighet att någon tidigare ägare av rabatten har haft extremt gröna fingrar. Jag ser framför mig hur det är en gammal okänd tant som ägnat hela sitt pensionärsliv åt att förkovra sig i blomvetenskap och sedan kolat vippen. Myrväktare: Denna blomma var hemvist åt en hel drös myror förra sommaren. Har ingen aning om vad den heter, vad den är till för eller hur den ska skötas. Nu tittar den okända tanten på mig från ett moln där  uppe på himlen, med en min av förakt och avsmak för att jag blandar ihop sällsynta växter med ogräs och vice versa. Jag vet inte vad som är ogräs och vad som ska bli en fin blomma. Det jag

Galishimo misstänkte att U-svängar fungerar under tömkörningen. Man vänder bara snabbt som attans och galopperar åt totalt motsatt håll. Tänkte han. (Dessa U-svängar inträffar dock aldrig när jag ska hämta honom i hagen, det är han för hungrig för). Nu HAR det ju fungerat med U-svängar vid ett tillfälle i vintras när vi mötte en labradorhund ute i skogen, men detta sätt att hantera livet på fungerar inte långsiktigt. Inte om man ska bli en ridhäst. Det fungerar bara om man är en vildhäst som är jagad av en flock vargar. Eller om man är en vildhäst som blir jagad av en flock labradorer. Men det fungerar inte just här och just nu. Nu gjorde han ett försök i går när jag tömkörde honom i ridhuset. Ena sekunden travar han på volten och andra sekunden har han totalt bytt riktning för att dra iväg. Problemet var att jag inte släppte taget om tömarna denna gång. Vilket ledde till att hans huvud kraftigt böjdes inåt mot mig när han försökte bryta ut, jag höll ju i tömmarna. Vilket i sin

Nu börjar min semester! En av mina semesterprojekt är att använda den fina kameran jag fick av pappa. Jag övade mitt fotograferande på en söt svart tant på stallet idag. Funderar på att försöka sälja bilderna för 25-50 kronor styck... vi får se hur det går med den saken... ;)

"Nämen hejsan. Vad kul att du kunde komma." utbrast kollegan när jag svängde in bilen utanför hennes hus. "Jag förstår att du är sjuk från jobbet nu. Hur känns det?" "Skit." säger jag trött och vänder mig mot terven som står och skäller i bilen. "Vill du ha något? Ett glas saft? Jouice? Kaffe? Jag ska bara gå igenom vad vi sa på arbetsplatsträffen idag." säger hon glatt. . Terven vrålar som en rottweiler i bilen. . "Men vad håller du på med? Varför gör du så här? Vad vaktar du bilen för?!" fräser jag till terven och kliver ut ur bilen på blommiga gummistövlar. Jag susar förbi kollegan och öppnar bagagedörren. Terven morrar och reser ragg som en elak ulv. "Varför gör du så här? Börjar inte du bli för gammal. Har jag inte lärt dig att uppföra dig mot folk?" surar jag med feberblank panna och mitt tunna hår är lite klistrat mot huvudet. Jag fortsätter: "Sluta vakta bilen nu. Hoppa ut nu. Hoppa ut." terven forts

Förra året läste jag mycket feelgood-böcker och mystiska berättelser för att kunna fly vardagen. Det fick gärna vara lite romantiskt. Nu har det svängt åt det andra hållet och jag läser gärna fakta. Fakta måste man komma ihåg och därför kan man läsa om boken flera gånger och komma ihåg flera saker. Det blir mycket billigare att läsa en faktabok flera gånger, än att läsa flera feelgood-böcker som man kastar bort efteråt. Nu är jag exempelvis en hejare på rörelseanatomi hos hästar. Problemet uppstår när böckerna tar slut. Eller när jag anser att jag läst färdigt. Då kan jag inte sova. "Det går inte. Jag måste läsa något!" gnällde jag för sambon för tre veckor sedan. Vid det här laget vet han att jag inte bara säger det som en klyscha. Han har en förståelse för att det faktiskt blir en slags mental undergång om jag inte har något att fästa tankarna vid. Om jag inte fäster tankarna vid en text så börjar tankarna snurra okontrollerat och då vet man inte riktigt vart jag slut

Det var tre månader sedan jag sadlade Galo sist. Förra veckan så drog jag på honom sadeln igen. Jag har ju köpt en sadel storlek "vid". Märkligt nog så passade sadeln inte alls. Den var alldeles för snäv. Jag tog hem den och byggde om den till en storlek större (till storlek EXTRA-vid), så den liksom blev ännu vidare. Den var ändå alldeles för snäv. Alldeles, alldeles för snäv. Då tog jag ett steg bakåt och granskade min vackra häst. Han är rund som en tunna. Alltså bokstavligt rund. Som. En. Tunna. Ingen ryggrad. Väldigt liten manke. Han är fullständigt klotrund. Som en fullmåne. Särskilt när man ser honom framifrån. Finns det överhuvudtaget sadlar för hästar som ser ut som tunnor? Undrade jag länge och letade runt på internet. Jo. Det finns sadlar för hästar som är runda som tunnor. Och de begagnade kan man ju ha råd med. Tack Gudskelov för internet. Och tack gudskelov för att jag har ett hästkonto för oförutsedda utgifter. Jag ska prova en wintec wide på honom och se

Terven får ju sova på den nya soffan, i det nyrenoverade vardagsrummet, som jag tidigare skrev. Hon fick detta för att hon är elva år och bör få vissa förmåner. Jag ångrar detta gruvligt. Det är hundhår precis överallt. Jag måste rensa soffan flera gånger i veckan. Jag la ut en "hundfilt" där terven brukar ligga men nu undviker hon att ligga på den. Tydligen är filten för 'filtig' och själva soffans tygstruktur är att föredra. Men ja. Mitt hjärta är svagt, som sagt.. "Över min döda kropp att jag ligger på en HUNDFILT...!"

När jag väl var klar med mitt så tog jag in Galishimo för att träna honom. Han kom galopperande i full fart mot mig så snart han såg mig. Han galopperade mot mig med stolt buret huvud och spetsade öron. Det är nog varje liten hästflickas dröm att ha ett arabiskt fullblod som kommer i galopp vid blotta anblicken av sin ägare. . Det är bara det att jag vet att han inte kemmer i full fart för att han älskar mig. Han kommer inte för att jag är en efterlängtad  flockmedlem och ledare.  Han kommer inte för att han älskar att träna och jobba. Han kommer för att han får godis. . Nu finns det även grönt gräs utanför hagen som han vill äta av, och som han får äta massor av så fort han kommer ut, så nu kväker han även ur sig hoppfulla gnäggningar när han ser mig. . Jag vet att gnägget inte betyder "Matte!" utan att det betyder "Gräs!". Men jag blir glad ändå. Man kan ju låtsas att vi är bästa vänner och att jag är hans flockledare och trygghet. Det känns g

Min sambo jobbar borta igen så jag blir själv någon vecka. Det som blev lite speciellt för just denna gång är att han inte går att nå på mobilen, så man måste ringa hans arbetsledare om man vill något. Och jag antar att man då måste ringa om viktiga saker, såsom om man dött. Då kan man ringa. Eller om man fött barn. Kanske inte om man är irriterad över att han slängt en tröja i köket och glömt ta ut soporna. Då ska man tydligen inte ringa. Hela konceptet om att han inte går att nå känns olustigt. Jag känner mig lite som den klassiska dumma kvinnan som inte inser att mannen vänstrar. Undrar om man kan ringa till arbetsledaren och säga det?! "Alltså. Ja det här är Katarina. Ja. Sambon. Ja. Du... alltså. Du är inte bara någon löjlig täckmantel, va? Jag menar, är inte hela den här grejen med 'att han inte går att nååå' lite överdrivet? Va? Alltså så här kan jag säga. Så här. OM han har en annan kvinna och du bara är en fånig kollega så skulle jag bara vilja säg

Man vet att man fyllt 30 när man tycker att det är JÄTTEJOBBIGT att lära sig ny teknik. Men idag orkade jag knaggla mig igenom (det relativt enkla) youtube och där lyckades jag skapa en egen kanal åt Galishimo! Hela dagen har det regnat och varit ruskigt ute. Efter stallet har jag och sambon bara ätit hämtmat och sett på film. Hundarna trängs med oss i den nya soffan, och livet känns allmänt bra.

Jag behöver ju bara titta på honom för att fyllas av tålamod och mildhet. Han är så uttrycksfull, glad och energisk. Jag känner bara tacksamhet...