Livet är förändring

Efter en riktigt dålig dag på jobbet kravlar jag mig hem och känner mig helt utpumpad. Huvudet dunkar lite och jag känner mig trött och sliten. Det blev en sån där dag då man bara ville sitta hemma efter jobbet med en påse chips och bara bli lämnad ifred. Stänga av mobilen. Slå på TV:n och bara... vara, instängd i min egen lilla vrå. Jag satte mig i soffan och slösurfade en liten stund framför datorn och hittade den här bilden på mig själv. Och då spred sig genast ett stort leende över mina läppar. Jag stirrade in i den jätteglada Katarinan som för bara några dagar sedan gjorde ett av sitt livs bästa löparprestationer. En riktigt glad tjej långt från vardagsrutinen. Det är ju det här som är poängen. Att göra det man tycker om, på riktigt. Poängen med dagarna måste ju vara att göra det som är roligt och inspirerande som ger ett så där brett leende. Min självklara glädjeposering sa allt om vad jag kände inför att komma i mål. Plötsligt så kom jag ihåg att jag har ju inte gått på gymet se

"Det här kommer att gå åt helvete." tänkte jag i början när jag försökte trava på, med den långa karavanen av löpare, ut i terrängen och sensommarvädret. Jag hade anmält mig på Lidingöloppet eftersom jag ville göra en svensk klassiker. Nu var det dags att försöka jogga sig igenom tre mil av kuperad terräng. Backe upp och backe ned. Min jogg gick relativt långsamt men jag blev ändå högröd i ansiktet och väldigt flåsig. Jag började svettas och kände mig tung och otymplig. Benen kändes som stockar trots att jag försökte jogga i lugn takt. Jag tittade på pulsklockan i en backe. Den visade att jag var två slag från min absoluta maxpuls. Kroppen var inte alls med. Den ville inte alls. Jag höll in på högerkanten och blev omsprungen av karavanen. Jag fantiserade om att ge upp. "Det här kommer inte att GÅ i tre mil..." suckade jag och kände hur huden rodnade och hur lungorna kämpade i höga flåsningar. Löpare efter löpare sprang förbi mig när jag kämpade på. Sedan så lossnade

Jag har inte haft ont i mitt knä sedan senaste långturen i somras. Jag har bara tagit korta turer och behandlat min kropp som porslin. Trots mina korta pass så befinner jag mig i någon slags formtopp och har gjort framsteg. Senaste två dagarna har jag inte ens vågat stretcha för jag är rädd för att översträcka mig eller dra på mig någon slags inflammation eller gud-vet-vad. Löjligt men sant. Ingenting får gå sönder nu. Ingenting. Och jag har pirr i magen. Jag har inte haft pirr i magen på evigheter. Tänk att en gång i tiden hoppade jag fallskärm i tre års tid och då hade jag detta pirr minst en gång i veckan. Nu är det ovanligare att jag är laddad och lite nervös inför något. Det känns lite uppfriskande. Både kroppen och själen verkar förbereda sig för tre mils terränglöpning... .

Jag och Karin åkte till Gimo simhall. Jag återupptog aldrig min simträning efter att jag flyttade från Gävle, trots att det var det roligaste intresset jag ägnat mig åt i nästan tre terminer. Jag gick från fullständigt kass tjej som ständigt fick kallsupar, till en rätt så duktig men inte helt flygfärdig crawlare, på den tiden. Sedan flyttade jag och separerade och blev sjuk och tappade orken. Men nu är jag där igen. I simhallen. Efter två års uppehåll. I en ny bassäng, med en ny simkompis. På något vis trodde jag inte att jag skulle komma tillbaka till min simträning men nu var jag fast besluten att göra ett försök. Det var nästan trettio grader varmt i bassängen när jag klev ned. Det var jättevarmt. Jag hade förberett mig för det vanliga lite kyliga vattnet som finns i Gävle, men att kliva ned i bassängen i Gimo var ungefär som att få en lagom varm kram. Jag tog några simtag med händerna och kände hur vattnet mjukt gled efter kroppen och hela mig. Jag dök ned under ytan. Ljuden blev

7 veckors chinsträning har resulterat till små framsteg. Tyvärr krånglade kameran första setet som jag försökte göra mina chins, så denna video är dagens andra, lite tröttare, försök. Men det börjar likna tre och enhalv chins. För sju veckor sedan var det "nästan två". Dessutom gjorde chinsen outhärdligt ont första månaden. Jag tyckte det var riktigt vidrigt. Jag gruvade mig över smärtan och grimagerade illa. Särskilt kring axlarna, det kändes som om axlarna skulle lossna från kroppen när man hängde i stången. Nu börjar kroppen vänja sig. Det är riktigt svårt att träna upp chinsen, och det kräver tålamod och disciplin av mig. Jag är ibland på gymet och tränar in övningen med olika belastningsvikter. Men å andra sidan: Chins skulle ju inte vara roligt att kämpa för om man inte fick kämpa för det, eller hur?

"Hej Katarina." säger grannen och ler vänligt till mig. "Eh. Hej." mumlar jag. "Ursäkta att jag knackar på såhär på fredagkvällen..." "...nej det är ingen fara..." "Det är nämligen såhär att jag har en sak till dig." "Jasså?" Han plockar fram en kasse och börjar rota lite i den. "Den här tänkte jag att du kunde... låna." konstaterar han. "Det där är ju ett... ju.. .ett..." Jag känner mig lite förvirrad. "Ja det är ett sådant här, vet du, Anti-Skall-halsband. Ser du." säger han vänligt. "Jaha." "Ja." "För hundar?" undrar jag. "Ja." "Är det ett sånt där som sprutar citrondoft på hundar som skäller...?" undrar jag. "Ja. Och se här. Jag har också... en flaska med spray så du kan fylla den. Du fyller den här. ser du. På det här viset." "Jasså." "Ja." Jag stirrar på honom en stund. "Ja. Och så fäster du det på hunden.&q

Japp. Då var det bevisat. Linser innehåller mer proteiner än nötfärs (10% fet nötfärs). Linser innehåller 24 g protein per 100 gram, och nötfärs innehåller 22 g protein per 100 g. Proteiner vill vi ju ha för att bli starka och kicka ass när vi tränar. Självfallet. Jag har hittat den fantastiska sidan http://www.livsmedel.org/ och där hittar man tamejfan innehållet på precis allt. Det är bara att söka i rutan och så ploppar det upp. Man kan också söka på kriterier i stil med: "Jag vill veta alla matvaror som innehåller mindre än 40 procent kolhydrater" eller vad man nu vill veta. Jag blev nyfiken och sökte efter livsmedel som innehåller mer än 30 g protein per 100 gram vara och hittade bland annat: Kokta grisfötter, grönmögelost, kyckling, kokt och torkat renkött, torkad fisk och torkade sojabönor. Jag har intresserat mig för linser ett tag och haft svårt att få det att bli gott, men nu hittade jag äntligen ett sätt att få lite smak på varan: . Koka linserna som vanligt och l

En irriterande slemhosta hindrar mig fortfarande från att träna ordentligt, men ingenting hindrade mig från en tidig morgonpromenad i soluppgången. Septemberluften var riktigt sval och jag kände att jag hade behövt vantar. Efter promenaden laddade jag upp med en varm kopp Thé och började pyssla med mitt tecknande. Jag har en plan. Eller rättare sagt, jag har ett manus med fem härliga och totalt skilda karaktärer. Tecknandet är lite som konditionsträningen. Man blir liksom aldrig "klar" med att träna eller teckna. Det är snarare ett sätt att stimulera sig på. .