Inlägg

Visar inlägg från april, 2010

Vinster

Jag insåg ju för några blogginlägg sedan att jag spenderade minst 3000 kronor i månaden på mat och matlagning. Jag har nu ändrat mina matvanor i en månad. Och det är helt otroligt vilken skillnad det har lett till. Från rätt så avancerade recept med väldigt många olika ingredienser, enligt kokbokens alla regler, så har jag begränsat mig avsevärt. Jag har bytt rutiner och följer nu bara några enkla regler när jag planerar min matlagning. 1. Jag har återupptäckt kokt potatis . 2. Jag har återupptäckt rårivna morötter . 3. Kött, fisk och fågel behöver faktiskt inte ingå i avancerade sammanhang med många ingredienser. Det räcker med bra kryddor och något enstaka tillbehör. Det blir faktiskt nästan godare att äta, utan en massa jidder. 4. Inga avancerade såser behövs. En klick creme fraiche direkt från kylen gör underverk. Man behöver inte salta och peppra och vitlöka sig. Vinst i pengar: Jag vet inte exakt hur mycket min matbudget förändrats men jag tippar på att jag nu ligger på ca 1400

Svar

Bild
Jag får bra gensvar på min träning nu. Av Min Kropp. Min kropp svarar när jag ber den utföra saker i stället för att jag får huvudvärk och blir tung efter passet. Kroppen har gått som en klocka i två veckor. Fan jag måste sluta skilja på mig själv och min kropp. Jag får gensvar av mig själv. Eh. Eller jag får svar av mig själv. Jag svarar. Jag svarar. Så ja. Det jag gör och hur jag reagerar hänger ihop. Och jag är taggad som fan. Ni anar inte.

Verkliga skäl

Bostadsrätten blir min och jag skriver på mitt kontrakt nästa vecka! Jag ska säga upp mig från min nuvarande lägenhet på måndag. Dubbla bostadsutgifter i Juli kommer att göra denna sommar till en fattig sommar, men det blir det värt då jag har en månad på mig att städa ur min gamla lägenhet och boa in mig i min nya. Jag kan flytta helt i min egen takt och i mitt eget tempo. Jag kommer att bo centralt i Östhammar med en minuts promenad från närmaste affär. Gud vad nära. Märkligt. Och två minuters promenad åt andra hållet så kommer jag ner till hamnen. Med sommarrestauranger, badplats och sjöfåglar. Det ska bli underbart att få flytta från denna lägenhet. Elkostnaden förra månaden stod på 2730 kronor (Japp. För en månads elförbrukning) då den här hyreslägenheten inte är särskilt bra på att hålla värmen. Sedan finns det ju andra saker som gör att det känns skönt att flytta såsom att jag inte kunnat använda förråden på grund av inbrottsrisken och att jag varit tvungen att ha cyklarna inn

Min tur nu?

Bild
Jag gick runt i rummen och blev helt hänförd. Den gamla bostadsrätten från 50-talet hade gamla detaljer kvar och högt i tak. Den verkade relativt orörd då tidigare ägare inte haft några stora renoveringsambitioner. Tapeterna var givetvis fel men absolut inte osmakliga. Köket var bedrövligt sött. Allt var sött. Sovrummet rymmer en dubbelsäng ifall jag vill vräka ut mig. Allt var precis lagom stort för just mig. Precis här kan jag bo. Här kan mitt hem vara. Allt kändes passa MIG. En känsla snarlik förälskelse spred sig i kroppen. HÄR. Just här. Det mesta behöver fixas och trixas men inga som helst akuta behov så här kan jag småpyssla så mycket jag vill. Ändra. Tapetsera. Byta luckor. Välja mina egna färger. VÄLJA MINA EGNA FÄRGER Det har jag aldrig gjort förut i hela mitt liv. Antingen har jag bott i en hyresrätt där hyresvärden bestämt eller så har jag levt med en man som givetvis velat ha en annan färg eller inte velat byta färg. Jag fick nästan lust att gråta. Om jag får bostadsrätten

Rätt ord vid rätt tillfälle

Folk har en tendens att säga rätt saker vid rätt tillfälle. och idag hände det igen. Jag gick på gymet. Med lite avbräckt självförtroende och småfeg så pep jag iväg dit klockan sex på morgonen eftersom det är vad jag ansett vara "pensionärstiden" eller åtminstone inte den tiden som folk känner igen mig. Det kändes bäst så. Jag grejade på med vikterna och kände mig mer och mer uppslukad av övningarna och hur skönt det var att pressa kroppen. Då kom en medelålders vältränad man fram till mig: "Du måste ju tävla i någonting." sa han nyfiket. Han verkade varken försöka flirta eller fjäska utan verkade uppriktigt undrande. "Hur så?" undrade jag. "Jamen det ser man ju direkt. Du tränar inte som vanliga tjejer." Jag sträckte på mig och kände mig lite stolt: "Ja. Eh. Jag har varit en amatör-triathlet. Faktiskt. Konditionstränat." bröstade jag upp mig med. "Ja det syntes på lång väg." nickade han och såg nöjd ut. Jag blev så glad. Så

Snart har ett år gått

Bild
Valborgsmässoafton har väckt en hel del tankar. Det är snudd på ettårsdagen sedan jag blev singel. Valborgsmässoafton 2009 tog jag tåget från Uppsala, hem till norrland, för att hämta pappas gamla bil. Jag förstod att det fanns en risk att jag måste klara mig själv inom en snar framtid, då jag och Christian hade haft många allvarliga samtal de sista två veckorna. Christian hade pussat mig på perrongen, men faktumet att han inte ville följa med mig, och hans distanserade sätt, gjorde att jag förstod att det skulle vänta tråkiga nyheter när jag kom hem igen. (Vilket visade sig vara precis vad som hände). Jag minns hur jag lutade huvudet mot tågfönstret och tittade på alla vackra bål som brann på alla fält mellan Uppsala och Gävle. Ibland låg bålen så nära järnvägen att jag anade folk som stod vid brasorna och det såg så varmt och mysigt ut. Våren var i antågande och folk ville fira. Jag minns hur jag satt där ensam i min kupé på tåget som susade förbi öppna fält och bål som glimmade där

Att släppa taget

"Hej!" sa han och jag stannade av från joggandet och tog av mig mina hörlurar. Jag joggade långsamt, nästan i promenadtakt, och Kiara följde lydigt med, som vanligt. Det var tidig måndagmorgon och gruset var fuktigt under joggingskorna. Jag tittade på mannen i toppeluva och ryggsäck. "När kommer du tillbaka?" frågade han. "...till?" frågade jag. "Gymet!" utbrast han, glatt. Då kände jag igen honom. En man som ser ganska hård ut på gymet men avsevärt snällare nu i någon slags färgglad toppeluva långt nerdragen över huvudet. "Vi undrar vart du tagit vägen, jag och polarna. Vi pratade om dig sist i veckan." "Åh. Jasså..." sa jag och log: "Jag har inte lust." fortsatte jag. "Jaha. När kommer du tillbaka, då?" frågade han. "Jag gör kanske inte det. Och om jag gör det så kanske jag ska vara där på morgnarna i stället för på eftermiddagarna." sa jag. "Åhå. Ja ibland behöver man ju ändra på sina ruti

Heinrich Böll, nobelpristagare 1972

I en hamn på Europas västkust ligger en fattigt klädd man i sin fiskebåt och dåsar. En flott klädd turist sätter just i en ny färgfilm i sin kamera för att fotografera den idylliska tavlan: blå himmel, grönt hav med fredliga snövita vågkammar, svart bröd, röd fiskarmössa. Klick. En gång till: klick, och eftersom alla goda ting är tre, och det är bäst att ta det säkra före det osäkra, en tredje gång: klick. Det spröda, nästan fientliga ljudet väcker den dåsande fiskaren som sömnigt rätar på sig, sömnigt fiskar efter sitt cigarettpaket, men innan han funnit det han söker har den ivrige turisten redan hållit en ask framför nästan på honom, inte direkt stoppat cigaretten i munnen på honom men lagt den i hans hand, och ett fjärde klick, cigarettändarens, avslutar den brådskande artigheten. Genom det överdrivna i denna flinka artighet, detta för mycket av det goda som knappast går att mäta och som man aldrig kan sätta fingret på efteråt, har det uppstått en irriterande förlägenhet som turist

Hur snål kan jag bli?

Bild
Det är en intressant frågeställning som jag ställer mig just nu. Hur snål jag kan bli? Jag insåg att en liten lägenhet här på 17 kvm går att köpa för 280 000 kr. SJUTTON kvadratmeter, alltså. Toaletten är så liten att duschmunstycket till handfatatet även har en slang som går till duschen. Så litet är det alltså. Men grejen är den, att om jag köper den pyttelilla billiga lägenheten, då har jag väldigt låga boendekostnader. Då har jag möjlighet att betala tillbaka pengar på bostadslånet och på mitt csn-lån på ett helt annat sätt. TANKEEXPERIMENT: Jag betalar bostadsrättsavgiften på 1300 kronor i månaden och jag avsätter 7000 kronor i månaden till mig själv i form av mat och försäkringar och kläder och grejer. Det blir ju inte jättesnålt men en gnutta återhållsamt, bara. Resten av min inkomst smackar jag iväg för att avbetala CSN-lånet och Bostadslånet. Då skulle jag bli helt skuldfri på fem år. Det skulle innebära att jag efter fem år skulle få nästan hela min lön över varje månad, eft

Jag och Min Kropp

Jag skiljer gärna på mig själv genom att säga "JAG" och "Min Kropp". För vi är tydligen två helt olika individer, tycker jag. Och dessa två individer, JAG och Min Kropp, är synnerligen ofta oense, har jag märkt. Denna kamp mellan JAG och Min Kropp är rätt så ständig och tröttar ut mig rätt så ofta. JAG vill träna men Min Kropp orkar inte. JAG vill äta nyttigt men Min Kropp skriker efter pizza. JAG vill gå vidare i livet men Min Kropp vill sörja. Det är där det största och mest framstående grälet mellan JAG och MIN KROPP uppstår. När kroppen vill sörja, vill jag göra något kul, och så blir jag irriterad över den förlamande tröttheten och orkeslösheten. När jag separerade från Christian så vann JAG de första tre månaderna. Jag aktiverade mig och såg till att ha kul med den underbara hästen Lilla Svarta och jag vägrade låta Min Kropp hävda något annat. Min Kropp protesterade med trötthet, men det värsta argumentet den kunde komma med var att jag tappade rätt så mycket

Tillbaka till verkligheten

Bild
Jaha. Då var jag tillbaka till verkligheten. Alltså verkligheten i den ort där jag bor och där man måste springa efter sin hund med en liten svart påse och plocka upp bajset efter den. Där är jag igen. Jag blev välkomnad med regn och grådis och slaskig töande snö. Jag fortsätter leta efter någonstans att bo och börjar känna mig lite modfälld. Jag vrider och vänder på ekonomin och försöker få grepp om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Vissa hus tre mil bort är fantastiskt charmiga och verkar underbara att bo i, men då måste jag köpa en bil och det blir nog en hel del bensinpengar och bilförsäkringspengar i utgifter då också. För att inte nämna gräsklippare och allt som måste till. Och min hund blir ensam längre stunder. Någonstans tappade jag stinget när jag insåg att den där charmiga stugan som jag ville köpa, hade en hel uppsjö med frågetecken. Det blev inte bättre av att mäklaren var måttligt intresserad av att hjälpa mig förstå vad som behövdes göras för att stugan sku

Djupare

Bild
Jag tackade mamma och fortsatte lite djupare in i skogen. Jag körde efter slingriga grusvägar dit talltitan och tofsvipan hänger och där tjädertupparna börjar leta ragg. Dit körde jag. Jag körde till platsen där man alltid har nyckeln på en krok bredvid dörren när man är borta: "Ifall någon kommer på besök eller vill låna något och man inte är hemma." Dit åkte jag. Alltså. Där man hänger renhjärtan på tork i garagetaket och kastar en förbannelse över ekorrarna så de inte äter upp allt innan köttet är färdigtorkat och där man alltid lägger ut gäddkrokar på isen i hopp om att få bjuda fint besök på den största av lyx: helt nyfångad färsk fisk som i princip lever när den hamnar i grytan. Där bor pappa, och där hänger hans tjej Kristina ungefär lika ofta som talltitan. Samtliga av oss söp sig fulla på vin och starköl och sedan sjöng vi kareoke i källaren, som traditionen bjöd. Japp. Jag är tjejen som gillar glittriga smycken och helst har kjol och klackade skor på jobbet... same

Våga Fråga

Bild
Till slut vågade jag fråga min mamma varför hon hade spensalva för kossor, framme vid handfatet. Uppenbarligen har denna spensalva (på norska "pattesalva") unika egenskaper för nariga händer och fötter. (Och kanske tuttar. Jag vet inte jag frågade inte vidare.) .

Mera skidor och mera s..ss..s

Bild
Vet ni. Den där lampan. Den där stora gula lampan. Vad-heter-den-nu-igen. Den är tillbaka i alla fall. Den där. Ni vet. Jag har det på tungan.. SOLEN var det ja. SOLEN är tillbaka.

Mera kramar åt folket (och mig)!

Bild
Jag är så glad att jag knappt känner igen mig själv på kort. Tänk vad lite kramar från rätt personer kan göra med mig. :)

Vaddå tillbaka?

Bild
Jag vill inte hem till Östhammar... jag vill stanna hos mamma. Jag mår ju bättre här uppe i norrland, tycker jag. Här är jag ju någons dotter, någons syster, någons barndomskompis, någons gamla väninna, någons klasskompis, någons vad-som-helst. I Östhammar har jag inte riktigt lyckats komma in i ett sammanhang ännu, och det känns lite kämpigt. Där måste jag själv söka mig till sammanhangen och det är inte alltid så enkelt. Särskilt inte sedan det blev svårt att träna och hälsan började svika. Jag vill bli en arbetslös norrlänning och köpa in fem hundar till och snöa in mig i en stuga i skogen och dricka hembränt. Varför ut och slåss på arbetsmarknaden, liksom? Jag antar att jag skulle bli rastlös av att bo här också, med tiden. Framtiden ligger säkert i Östhammar trots att det inte känns så just nu...

Saker som inte förändras

Bild
Jag åkte hem över påsken. Hem till Norra Västerbotten där jag växte upp. Det var jätteskönt att träffa mamma igen. Jag var riktigt trött när jag kom men jag blev bara piggare och piggare av att vara hemma. Saker känns så välbekanta när jag kommer hem. Samma hus, samma grannar (nästan) samma mamma, samma hundar (nästan) och så bara det där underbara med att få vara dotter och bli bortskämd här hemma. Det behöver jag. Mammas härligt klingande norrländska och alla hundar som är omkring oss. Jag blev riktigt glad av att få ta en helt vanlig skidtur med mamma.

Visst gör det ont

"Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle våren annars tveka?" skrev Karin Boye och jag verkligen känner hur min knopp verkligen, verkligen värker. Det var ju det här med huset. Jag fick skriva ner allt, för vartannat ord var helt nytt och obegripligt och med innebörder eller konsekvenser som jag inte förstod. Sedan fick jag gå hem och läsa på. Jag fick läsa på om hur hus byggs och vilka regler som gäller och hur man ska värdera hus i olika situationer. Jag har läst på om banklån och amorteringar och räntelägen och investeringar och aktier. Det var enormt mycket helt ny information att ta in. Jag trodde att det skulle räcka med ett: "Kan jag bo här?" till mäklaren och att han skulle svara: "Javisst." och sedan skulle man skriva på papper. Trodde jag. Tydligen. Men så lätt var det inte. Och så kämpade jag på med min nya dator igår. Jag var inte intresserad av datateknik. Men jag var intresserad av att veta hur man får in ljudböcker i min Ipod. F