"Han börjar bete sig som en häst!"


Snart börjar inspirationen komma krypande. Elin red Galishimo igår och det var en stor lättnad att se dem. Galishimo var lugnare än någonsin och skötte sig strålande från början till slut. Han brukar steppa och glatt tagga runt på ridplanen när man ska sitta upp men idag stod han stilla och väntade (åtminstone tills jag släppt tyglarna). Han brukar alltid protestera lite när han ska lämna sto-hagen för uteritten men idag tvekade han inte en sekund. Han passerade nya stora högar med virke som tornade upp sig på båda sidorna av vägen, efter en avverkning, som inte var där förra veckan. Han mötte även en bil på den trånga grusvägen utan att vara allt för orolig. Han tog sig till och med över den lilla farliga träbron utan att matte gick först, och den större träbron tvekade han inte en sekund. Så visst märks det att han börjar vänja sig vid uteritter!




Elin roade sig med galopp i snön! Galishimo var tveksam från början, men när han insåg vad det handlade om var han med på noterna. Bilderna gör dem inte rättvisa, det var en fantastisk syn med glad och skrattandes tjej med häst som fräste runt så snön yrde och glittrade. 


Elin uttryckte det så roligt i bilen efteråt när hon sa: "Han börjar ju faktiskt bete sig som en häst nu." Och det är precis så det känns. Han har allt mindre märkliga saker för sig nu och uteritterna gör honom verkligen gott. Så trots att jag själv inte varit på topp så har jag ju åtminstone fortsatt träna honom för uteritter, och nu kommer resultaten krypande. :)  




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Planering med att måla hästtransport

Bild
Japp. Det är lika bra att ta tjuren i hornen direkt. Hästtransporten renoverar inte sig själv. Färgen håller på att flagna på den. Jag gillar det inte. Den stora frågan var ju om jag ska måla transporten i en helt ny färg, exempelvis plommonröd, eller om jag skulle försöka finna en färg som matchar min bil, utan att bli så ljus att man ser alla ojämnheter man målat över på plyfan. Eller bara bättra på nuvarande nyans. Jag vägde mellan en förstärkt färg av transportens vanliga blå färg eller bilen. Jag bestämde mig för att det var bättre att köra det fegaste alternativet, det som mest liknar min transport. Jag valde att fega trots att en välmatchad transport till bilen skulle kunna bli awesome. Med heltidsjobb och häst har jag begränsat med energi och orkar kanske inte behålla min entusiasm, om jag råkar välja fel beige nyans på transporten. Det kan ju lätt bli så att den bara ser ut som en kartong om man väljer fel nyans. Eller ljus avföring. Däremot kan jag ju allti
Läs mer

Den där silverbjälken

Bild
Jag tittade på Joseph N Silverbjälkes inlägg på Facebook nyligen och tyckte att hans allmänna råd för framsteg kändes som en lite energigivande oas i öknen. Jag har för mig att han inte heter Silverbjälke alls, utan använder den pseudonym för att få skriva vad fan han vill utan att någon särskild känner sig kränkt eller utpekad. Han verkar i alla fall klok och ibland kanske det behövs en pseudonym för att slippa hamna i blåsväder. Jag vet ju själv hur otroligt lätt man kan skapa drev på nätet när jag höll till i forum, och jag i början helt naivt och öppenhjärtligt delade med mig av min hästs med -och motgångar. Om vi säger så här. Det fick jag sluta med. Det fick jag verkligen sluta med. Här på bloggen har jag dock makten att välja vilka som får stiga fram och vilka som ignoreras. So, this is the safe place. Hur som helst, så har Silverbjälke summerat lite tips som jag försöker hålla fast vid. 1. Lyssna inåt och på dina egna mål, mer än till vad andra tycker. 2. "J
Läs mer

Påskjutet

Bild
Ares börjar känna sig mer och mer bekväm med mig i sadeln, och det märktes mest igår med att han har ett riktigt fint påskjut med starka bakben. Igår var han lugn, jag var lite försiktig då vi inte var ensamma på ridbana, men idag var husse med och jag kände mig tryggare, och då var han pigg! Skritten är stor och ordentlig där han vill framåt, vid minsta lilla skänkling så svävar han glatt iväg i trav, med stora glada kliv, och jag hänger inte riktigt med. Ibland vinglar han ju lite också. Det är inte lätt att vara duktig.  Galishimo tog ju små, fina så steg och traven var väldigt liten och enkel att sitta i. När Ares trampar iväg så gungar hela hans kropp, glatt och energiskt. Det känns lite som så, att om jag bara tjoade till, och sade att han var duktig, så hade han gärna gett mig en glad galopp. Han gillar att jobba och är glad att stå till tjänst. Nu får det gärna gå fort, också.  Är jag redo för min arbetsglada, pigga, ponny med det fina klivet? Nej det är jag inte. Jag tycker de
Läs mer